Jag satte klockan lite tidigare imorse för att hinna med det här:
Mitt första PTO-pass serverat av Milla. Hög svett på en AMRAP-cirkel (fast idag gjorde jag fasta 4 varv) och bra core-aktivering i en 3 varvscirkel med ett gäng övningar involverandes en pilatesboll. Ytterst bra!
Jag vaknade faktiskt till och med innan klockan ringde, men det var inte så bra egentligen. Jag hade magkramper. Så innan jag gick till gymmet var jag på toa och konstaterade att jag fått en indisk mage – såattsägae. Passet gick ändå bra men när jag gått upp och duschat och var på väg till hissen för att åka ner till frukosten insåg jag att jag faktiskt var riktigt dålig. Jag fick istället återvända till sängen där jag vilade en halvtimme. Hua.
Det blir till att bita ihop idag.
Vi hade dock en fin kväll igår, då vi åkte till en rooftop-restaurang/bar – Raintree. Maten var fräsch-extra-bra indisk (lite top noch liksom, 65 kr för en varmrätt är ju liksom enormt dyrt här) och en drink på baren vid poolen en våning upp under bar himmel var härlig. Jag hade kunnat fastna där… men nu är det ju fokus jobb så jag var istället hemma strax efter 22.
För det är ju det jag hinner se av Chennai, den här gången. Chauffören hämtar oss på hotellet på morgonen, kör till kontoret, hämtar oss där och kör hem oss, väntar och kör oss dit vi vill på kvällen. Det kliar i min riktiga restarm men nej – det blir inget sånt. Inte här den här gången. Det är inte tillräckligt säkert för att ge sig ut själv ens på en promenad. Så jag får uppleva Chennai från insidan av en bil, ungefär. Å andra sidan är det mycket just det som är Chennai. Trafiken är så galet intensiv och köerna massiva. Nedan ser ni på översta bilden en bebis i sin mammas knä och nere en helt normalfull vanlig buss som där kör i rekordmässiga kanske 30 km/h. Med folk hängandes utanför. Håhåjaja.
