Jag kände mig enormt seg i kroppen i söndags och ändrade intervallpass till snabb powerwalk med en kompis sent på kvällen. Vi passerade monkey baren i Aspudden där jag överraskade med att inte klara ett enda steg jämfört med de 6 hela varv jag utan större problem tog senast. Om kroppen var någon annanstans än hemma? Troligtvis. I kombination med ihärdigt regn och därmed hala grepp.
Igår fick jag förklaringen när jag vaknade med halsont och tryck i bihålorna. Tröttsamt men desto tydligare signal och jag lyssnade rätt duktigt. Spenderade lunchen på soffan hemma sovandes (!) och kvällen i ungefär samma läge (fast hyfsat vaken) fullproppad med vitaminer, nässpray och hälsokost-mumbojumbo (alla effekter är bra inklusive placebo) och efter en lång natt vaknade jag med fortsatt halsriv men hopp om vändande status. I takt med att dagen utvecklat sig verkar faktiskt kroppen ha reagerat på min vilo- och vitaminchock och känns betydligt mer vaken.
Ikväll får det således bli ett litet hemmapass, jag och Henke ska försöka pusha varandra till det efter underbart avslappnad totalkaos-middag på ”barnrestaurangen” Nio Deli. Dvs, en middag där alla äter massor med glatt humör och som lämnar noll städningsarbete hemma (=nirvana) men som bara kan anses lugn om man stänger av öronen för det totala bruset runtomkring. Det senare kan vi förstås utan problem eftersom vi varit föräldrar i snart 6 år, då tränar man bra på det.
Men nu – fortsätta lunchtimmen med handling av tacos-ingredienser till ett team på 12 – imorgon ska de 7 som kommer från betydligt sydligare breddgrader få en insikt i en äkta svennebanan-kväll!
Vädret påverkar inte direkt positivt men visst är maj fint ändå trots att vi både saknar solen och ett helt gäng plusgrader!