Har jag lyckats acklimatisera mig till livet som kryssningsturist? Det verkar så. För jag kan säga att det inledningsvis var ganska överväldigande. Oasis of the seas är ett monster till båt och allt som finns tillgängligt överallt och hela tiden (på 15 våningar á ~250 meter gånger 100) gör man bäst i att ha koll på helt för att få den upplevelse som är perfekt för en själv…
Det tog ett tag.
Och så alla dessa horder av turister på det. Mest amerikaner, många generationsresor och andra sällskap i stora grupper som rör sig vant och samtidigt vansinnigt långsamt. Så där enormt semesterlångsamt som stressar svenskar med lite för aktivt tempo… Aktiviteten på våra semestrar skiljer sig nog lika mycket åt som aktiviteten i våra liv rent allmänt. Det var närmast en chock inledningsvis, för oss som knappt åkt på charter med familjen tidigare.
Efter ett par dagar hittade vi dock både våra guldkorn och allt – och alla – som mest var …mycket de första dagarna hittade också sin plats. Allt spred liksom ut sig och landade. Då blev allt mest bara rätt. Fortfarande stort och tok-amerikanskt men samtidigt charmigt och underhållande. Extra allt, och det går inte att motstå!
Kryssning Haiti – en dag på Haiti
Vi kom till Haiti dag 3, en halvö där kan man säga. En som kryssningsbolaget Royal Carribean köpt upp och som helt fungerar hamn och karibisk lyxstrand åt kryssningsgästerna. Vackert, härligt och oäkta. Vi gjorde inga utflykter för de kändes kanske ändå inte som att de skulle gett så mycket men vi hade en väldigt härlig dag. Och nog var det väldigt vackert. Väldigt. Och de där kryssningsgästerna – hur trevliga är de inte egentligen? Enormt trevliga och härliga! Många har många kryssningar bakom sig och talar sig varma, färre känns som förstagångsresenärer och den åldersmässiga spridningen är faktiskt riktigt tilltalande. Som barnfamilj smälter vi in bland många, men det känns ändå som tillräckligt få för att både personal och övriga ska behandla barnen – och oss – lite speciellt. Inte heller blir det ett totalt kaos varken vid pooler eller middagar. Eller på en paradisisk Haiti-halvö tillhörande Royal Carribean.
En dag på Jamaica
Dag 4 landade vi på Jamaica. Nu mer övertygade om hela konceptet med kryssning men ändå med väldig ovilja inför utflykter arrangerade av kryssningsbolaget. Så när alla entusiastiska kryssare glatt stod i givakt i led (nästan) kände vi oss lättade av att istället ta en spontan promenad mot Falmouths centrum för att se lite vad som skulle dyka upp.
En lokal turistbyrå och ett skönt engelskt pensionärspar var det som dök upp, och till ett pris kanske 75% lägre än kryssningsbolagets gjorde vi ungefär samma sak som deras Best of. Det blev sightseeing och strand i eget tempo och framför allt gav det känsla av Jamaica. Ruffigt men charmigt, fattigt blandat med välmående och historiskt såväl som konstigt om än inte överraskande liberalt. I bilen och framför allt på stranden? Givetvis reggae ljudande på hög volym. Är det för turisterna eller på riktigt, kan man fundera… Men mest sugs man in i total jamaicansk känsla. Det gjorde vi, väldigt. Men inte minst längtade vi ”off track”. Efter ryggsäckar och kånkande, efter äkta och de priser som lär råda när inte ett gäng tusen välbärgade kryssningsturister väller ut på gatorna (eller framför allt de privata stränderna). Efter samtalen och känslorna. Det som vi bara fick ett ytterst litet smakprov av.
Det var en fin dag, Jamaica var vackert såväl som intressant. Men sen längtade vi in, och väl på båten lagom till solnedgång drog vi en djup suck av njutning. Försåg oss med en frozen margharita och sjönk ned i en het bubbelpool med utsikt över Jamaicas berg där en röd sol lyste upp himlen på ett helt magiskt sätt. Och det var då vi förstod att en del av oss ändå gått och blivit det. Kryssningsturist.
Och så njöt vi lika mycket som varje kväll och tänkte att en hel dag på båten imorgon, det ska bli riktigt fint. Har det gedigna programmet släppts till gästerna än?
Skrivet onsdag kväll, dag 4.