Mitt flöde i social media svämmar över av ambitiösa julkalendrar med klappar till glada barn varje dag. Antingen så gör precis alla förutom vi sådana, eller så lägger alla som gör det upp bild på det. Jag vet inte jag.
Inte att jag tycker att det är fel på något sätt, verkligen inte. Jag minns än idag vilken av mina klasskompisar på mellanstadiet som hade en sådan kalender (för det var bara en) och hur avundsjuk jag var. Vi umgicks inte ofta men jag minns fortfarande exakt vart i hennes hus den hängde.
Nu som förälder konstaterar jag att för egen del räcker inte tiden till, att jag redan tycker att våra barn har för mycket pryttslar (läs: skräp) som irriterar mig och som jag redan sagt innan så är jag lite anti för mycket julklappar. Så i detta hem blir det ingen varje-dags-kalender.
För ett par år sedan hade vi dock en pixikalender och förra året köpte jag en med Lego Friends. Sen kände vi att det inte riktigt ”efterfrågades” och ihop med argumenten ovan blev den liggandes i förrådet istället – tills Stella i år råkade få syn på den.
Våra ”stackars” barn får dock dela på denna. Håhåjaja, inte ens en varsin har de fått. Samarbetet funkar dock bra faktiskt, de får lära sig det där som syskon måste lära sig. Turas om, medla, samarbeta. Varannan dag öppnar båda en varsin lucka. Innehålleti de första luckorna diskuterade de byte av sinsemellan men idag insåg man att leka ihop med allt var roligast. Vilken hit va!
Fast Max hade varit gladare för en Star Wars-variant ska sägas, och vi gjorde ett försök att få tag i en – dock i sista sekund så vi misslyckades.
Samarbeta är för övrigt det sista mina leder gör. Jag har ont som vore båda benen nyåterkomna från vrickade fotleder. Det är spänt, svullet, gör ont och haltandet är ett faktum. Det onda är påtagligt och skuttar runt i olika delar av fot och fotled (och händer men det stör inte lika mycket). Irritationen!
Jag vet inte hur länge det kommer hänga kvar, vad jag kan göra åt det och hur jag vågar belasta fötterna – och om jag kommer hålla humöret bra särskilt mycket längre. Det är jobbigt att ha ont.