Att bara fira jul med en familj och inte längre ha som tradition att åka runt till annan släkt gör att stora delar av julafton blir tillgänglig för annat. Vi har tidigare år både varit och badat, åkt skidor och skridskor och i år fanns möjlighet till extra mysig inramning då isarna vid sommarstället var perfekta. I år har ju snön låtit vänta på sig, så när det gick från blidväder till en massa minusgrader frös isarna helt slätt innan det första – och hittills enda – snöfallet på bara någon centimeter föll. Blanka, släta isar och riktigt isande vit inramning – magiskt!
Det är liksom otroligt sällan man kan åka helt fritt på isen även där det inte är plogat, och det utan att behöva oroa sig för plötsliga sprickor eller ojämnheter i isen. Vi åkte mitt på sjön hela vägen från ena kortsidan där vårt ställe är till Nordåker på andra kortsidan.
För Max gäller att i år lära sig hålla balansen. Det är aningen motlut innan de lär sig hantera skridskor, minst sagt…
Med underbaraste huset i bakgrunden.
Snäppet roligare än skridskor för våra barn igår var att åka spark och kälke – en sådan som sitter fast och kan dras runt på isen. Vad heter det? Ursprungsår för både spark och kälke är oklart men man kan nästan fundera om det är från detta århundrade ens. Tänk vad många (generationer) barn som haft roligt med dom sakerna… Lite svindlande tanke nästan.
Jag tror sparken kanske var ungefär lika gamla som morfarns skridskor förresten. ”Finfina bandyrör”, säger han, ”nya behövs verkligen inte!”.
Det var verkligen en värdig inledning på julaftonen, och i sällskap av morföräldrarna och kusinfamiljen både fikade vi på bryggan och grillade korv vid huset.
