Häromdagen publicerade Vagabond en lista över de 25 bästa resmålen 2015. Riktigt rolig läsning, som allra oftast från Vagabond. Jag följer dem på Facebook och får ofta upp intressanta artiklar i mitt flöde.
På plats nummer 4 kommer något så avlägset som Tasmanien. Det är en liten ö som ligger söder om Melbourne, dvs söder om Australiens mest sydostliga udde.
Såhär skriver Vagabond om Tasmanien i artikeln ovan:
4. Årets äventyr: Tasmanien, Australien
Djävulens hem
Det finns kartor där ön helt glömts bort. Men för den som satt sin fot på denna mycket speciella plats strax söder om Australiens kust är Tasmanien oförglömligt. Stundtals kargt och dramatiskt, med vilda forsar, lodräta klippor och hemliga vattenfall. Ibland mjukt och böljande, med sköna sandstränder och lummiga skogar.
Ön som är döpt efter holländaren Abel Tasman, den europé som först siktade den, är som gjord för vandring, forsränning, cykling, klättring och havskajakpaddling. Och här finns verkligen vildmark i ordets sanna bemärkelse. Stora delar av ön kan bara nås till fots, eller ses från luften. Vädret är oberäkneligt, så den rutinerade planerar för vinande regn och brännande sol – på en och samma dag.
En känd invånare, som dock få har turen att se i det vilda, är den tasmanska djävulen. Ett skyggt och nattaktivt pungdjur, som tyvärr minskar i antal.Passar för: vildmarksälskare och äventyrare.
Bäst tid att åka: sommaren (dec–mars) är populärast men hösten (april och maj) är ofta vacker.
Så tar du dig hit: flyg till Sydney eller Melbourne och därifrån vidare till Hobart eller Launceston.
Restid: minst 29 timmar.
Och jag håller med. Platsen är enormt speciell, och jag kommer aldrig glömma mitt besök där i april 2001 – när hösten var som vackrast. Den dramatiska naturen, det imponerande Cradle Mountain som vi vandrade (och bokstavligen klättrade) upp på, vackra stränder, djupa skogar och ja – visst såg vi djurlivet också. Vi hade turen att se den tasmanska djävulen en sen kväll på campingen, och med minibussen vi hyrt körde vi på en känguru.
Men allra mest minns jag naturen och äventyret. Det var oförglömligt.
Här kommer några gamla scannade Tasmanien-bilder av varierad kvalitet, och med det kickar jag igång några nostalgiinlägg från min termin i Melbourne, Australien – rakt av från mina resedagboksinlägg när det hände år 2001. För jag såg mer än Tasmanien. Som mina australiensiska korridorsvänner sa ”Du har sett mer av Victoria på en termin än vad jag har sett i hela mitt liv”.
