Idag börjat en utmaning hos ett gäng resebloggar efter initiativ från nätverket Svenska Resebloggar. Jag hänger på i en blandning av blogg och instagram (livetfrandenljusasidan.se) och förmodligen med många inslag av gamla godingar till inlägg.
Först ut är ”Bästa reseminne” och att besvara en fråga som är så bred och så specifik på samma gång är helt omöjligt i min värld. Många är de gånger jag med kraft slagits av kärlek till resandet och upplevelserna, och av de insikter om världen såväl som mig själv som de inneburit. Varje sådant tillfälle är en droppe av bästa reseminne som ihop skapar svallvågor av resekärlek i min kropp.
Fast jag vet när det hände. När jag blev ”bitten by the bug”. Det var när jag var drygt 20 år och åkte själv till Asien i ett halvår. Läs mer här.
Jag har också försökt sätta ord på det där med insikterna som kommer på köpet, och som gjort mig till den jag är. Läs till exempel om kultur, möten och insikter här.
Och så tänker jag mycket på när jag blev övertygad om det ljuvliga i att resa som familj. Det var inte på de resor jag/vi gjorde med Stella som litet barn utan under vår långresa när Max var bebis – Hong Kong, Nya Zeeland, Fiji, Australien och Thailand i 3 månader år 2011/2012 med de två små (10 mån, 3,5 år). Läs mer om vår resa här, och om hur jag resonerar kring att resa med barn – och hur det kan utveckla deras personligheter på ett fantastiskt sätt – i detta inlägg. Mina 10 bästa tips för att resa med barn hittar du här.
Så ja – den lade ju liksom grunden i mitt liv som reseälskande mamma den där långresan, och bland alla svallvågor är den vågen ändå klart högst och starkast. Mitt bästa reseminne, kanske?
Inte minst månaden i husbil på Nya Zeeland ger mig enormt starka känslor – minnena!
Här är förresten utmaningens alla kategorier, 4 veckor i september kör vi. Hänger du på?
