Nej, jag har inte någon riktig julkänsla i år – än iallafall, och ska sanningen fram så ser jag bilderna från varmare breddgrader i mitt instagramflöde och blir rätt avundsjuk. Vi var ju hemma förra året också, och kanske är just det där med att vara bortrest varannat år verkligen ett måste för mig. Eller så har jag helt enkelt bara inte hittat riktigt rätt julkänsla än i år, för att bebisbubblan fortfarande är så påtaglig.
Idag var vi iallafall på Kajen i flera omgångar, och där kändes det juligt trots värmen som i år inneburit att värmerekord för månaden slagits flera gånger om.
Vi var där för att göra oss julfina, jag och Max. Så först gjorde Meja premiär hos frisören när jag fick lite uppfräschning av färg och längder, och hon sov sig igenom de timmarna. Stabilt! Sedan åkte vi hem och hämtade Max som spenderat dagen hos en kompis, och så tillbaka igen för att kapa hans rekordlånga hår. Om möjligt skönare än min egen klippning, om jag ska vara ärlig…
När nu dagen övergått i tidig kväll så har vi dock ett steg mot julkänsla – för nu är vi lediga allihop. Jippie! Vi har satt på lite glögg på spisen, tänt en brasa, låter julmusiken ljuda från högtalarna och plockar och packar lite lagom. Lugnet lägger sig nog nu, och känslan kommer nog smygande. Hoppas.
I matrummet och i fönstret vid öppna spisen har äntligen gardiner kommit upp och jag är så himla nöjd när nu detta lilla ”projekt” äntligen är i hamn. Det känns så mycket mer mysigt och ombonat, och matrummet höjdes verkligen av att få upp lite textil i form av tunnaste linnemixen – jag känner verkligen att vi landade rätt där, och i att sätta olika tyg i alla delar av mellanplanet så det känns mer genomtänkt än att bara ta samma.
Låg det en bebis där i fåtöljen? Ja det gjorde det. Fällen i fåtöljen är en av Mejas absoluta favoritplatser att både sova och ligga och spana på. Mjukt och ombonat. Gullbebis alltså!