Det är minus 10 här i Dalarna, och jag älskar det. Hög och krispig luft i kombination med en klar himmel med små molnstänk – det är magiskt för en vinterälskare som jag. Nu älskar jag visserligen vår, sommar och höst också – jag gör förstås skäl för namnet ”Livet från den ljusa sidan” – men det är något visst med vintern.
Jag lämnade en snorig Meja hemma hos mina föräldrar och tog en promenad med en bra podcast i öronen. Jag kan inte tänka mig något som skulle kunnat ge mig mer välmående en dag som denna, än att se ett fantastiskt vackert Dalarna i vinterskrud och njuta av under en lätt pulshöjande promenad. Många decimeter snö fattas visserligen men några centimeters snötäcke gör iallafall en del för ljus och inramning, och att kunna gå i de annars längdspårade motionsspåren är härligt det också. Krispig luft, vinterluft, skogsluft.
Utsikten på översta bilden är från Mellsta camping, där man har första parkett mot Dalälven. Många tror att man behöver komma längre upp i Dalarna för att få riktig dalakänsla och miljö, men så är inte fallet. Jag älskar Borlänges omgivningar och faktum är att vad gäller Dalälven så grenar den sig i Österdalälven och Västerdalälven just norr om Borlänge. I Borlänge njuter vi rätt och slätt av Dalälven, och Runn som är en sjö som sammanknyter Borlänge och Falun och som älven rinner ut i. Runn är på vissa sätt vackrare än Siljan, påstår jag möjligtvis lite lätt färgad, med sina många öar som gör sjön mer skärgårdslik än stora Siljan.
Dalarna. Så härligt att vara här!
