Jag kände det redan inatt när jag ammade oftare än vanligt på grund av Mejas snoriga tillstånd – att det gjorde ont lite varstans i kroppen. Det tog ett tag innan jag fattade varför, för träningsvärk är ingen särskilt vanlig känsla nuförtiden. Men jodå! Det där mammapasset på SATS igår satt verkligen där det skulle. Förutom de sedvanliga ack så viktiga knip- och aktiveringsövningarna så körde vi tabata, dvs jobb 20 sekunder och vila 10 sekunder * 8, och således 4 minuter totalt varav 3 aktiva minuter per övning. De 6 stationerna vi körde var knäböj med viktplatta (10 kg), mamma-burpees (2 stationer), boxning med hantlar, knäböj med pinne över huvudet (overhead squat) och viktplanta snurr runt huvudet. Jag tror att det huvudsakligen är den där boxningen med hantlar som orsakat smärta i hela ryggen och armarna, och alla knäböj som gjort att framsidan av låren känns som två stockar.
Dessvärre var det inte bara träningsvärken som påverkade mig idag, utan även förkylningskänningar. Meja har snörvlat i flera dagar så det är kanske inte så konstigt att jag får min släng jag också. Jag sprayar favoriten Coldzyme (Har ni testat den? Brukar funka bra för mig faktiskt!), knaprar vitaminer och hoppas att det vänder. Mot träningsvärken fick det bli en långpromenad och stockarna till ben fick lyftas i 11 000 steg innan jag landade hemma med fem barn efter skolan.
På vägen hem frågade ett av barnen mig vad som är bäst med att vara föräldraledig. ”Att hämta er extra tidigt” svarade jag, vilket möjligtvis var en vit lögn eller iallafall något som inte gäller riktigt varje dag. ”Jaha, jag trodde att det var för att man får gosa med sin bebis hela dagen”, blev svaret och jo – det är ju det. Det också.
Så härliga de är på alla sätt och vis, dagarna som föräldraledig en solig februari när solen just börjat värma.
