Jag har två övertygelser för små cirka halvårsbebisar, plus (eller snarare) minus någon månad. 1) Om de visar intresse för mat så ska de få börja med det, och 2) de kan sova men inte helt av sig själva – de behöver lära sig bättre sömn liksom de får guidning inom allt annat av sina föräldrar.
1) Att vänta hur länge som helst med att ge smakprov från övrigas mat tror jag gör att de kan få betydligt mindre intresse under en lång tid framåt. Visar de intresse vid 4-5 månader så bör de få smaka lite mat, för att göda intresset. Missar man intresseperioden och fortsätter total helamning så kan de tappa intresset och så blir det mycket svårare senare när de faktiskt behöver maten. Meja, snart 6 månader och total flaskvägrare, visade intresse för kanske en månad sedan och är sedan några dagar nu uppe i en hel portion gröt på kvällen. I övrigt helammar hon, och smakar lite mat med oss på en smakportionsnivå, när det passar. Det är roligt med hennes intresse, och det är skönt för mig att kunna släppa det totala beroendet om kvällarna och så är det bra för hennes sömn också. Hon äter nu gröt när vi äter middag runt 18, och somnar strax efter 20 efter en sista amning. Jag är en total amningsförespråkare – älskar närheten och symbiosen – men måste inse att hon är min lilla bebis oavsett om hon äter lite annat eller inte.
2) Vid halvåret ska de också kunna sova lite mer ordentligt, framför allt om de får i sig något stadigare på kvällen än bröstmjölk. Mejas snuttande har de senaste månaderna ökat från helt okej sömn (kanske för att man har lägre krav när de är riktigt små) till en rätt jobbig nivå. Det känns givet att hon inte behöver mat varannan timme på natten, liksom. Att hon får vänja sig vid att sova igenom de där små uppvaken är således enormt mycket värt för oss alla. Så inatt bäddade Henke i Mejas rum åt mig med öronpropp på kudden och allt (jag var inte hemma på kvällen) och gjorde sig redo att lära bebisen sova och somna om. Det är inget alternativ att jag skulle göra det – för då är amning/snuttning för nära till hands. Han hade gungat henne (vi har tassar på spjälsängen) genom några oroligare perioder, men inte så många eller mycket ändå. Vid 2.30 vaknade jag till och hörde hennes lilla gnyende från mitt rum och då var ena sidan nära explosion så jag gick och gav henne mat. Hon hade ju ändå missat klockan 20-amningen, tänkte jag. Henke tyckte att jag gav upp men det var ju både för det onda (orka pumpa?!) och för missad kvällsamning, så jag tyckte inte det och återvände till mitt egna rum efter. Och sedan sov hon vidare i sin säng till 7.30 (när andra sidan var redo att explodera för övrigt) – och det får väl ses som en klart grym start.
3 nätter brukar vara någon form av magisk formel, så vi hoppas på lite mer etablerade framsteg efter det. Målet är inte hela nätter, men mat en gång på natten ska räcka tycker jag, och gärna lite senare – fram emot 03-05 snarare än runt 01 som den senaste tiden, hoppas jag på.
Det som väntade på mig när jag kom hem från en kväll på spa – som jag snart ska berätta mer om.
Min natt? Jag somnade lite för sent men sov som en stock. Herregud vad skönt! Inatt, när hela situationen med eget rum och säng inte känns lika overkligt ovan, tänker jag nyttja det hela ännu mer. Slappna av. Ge mig 7-8 sammanhängande timmar för första gången på över ett halvår, pleeeease!
Håller du med om mina två övertygelser ovan? Hur har du/ni gjort? Tipsa gärna!
Morgonstund imorse. Max hade feber i tisdags och lite igår, så han är hemma med oss. Mysiga morgnar, väldigt lugna dagar.