Det är lite väl tajt mellan två egen-resor för mig nu, det är det – men ibland råder man inte över omständigheterna. Jag är så glad att jag fick åka på Hemavan-helgen, så att det låg med bara en helg emellan den väntande tjejweekenden i Marbella, Spanien, var inget att göra något åt. Sen kan väl tilläggas också att jag inte varit iväg själv sedan förra hösten, när jag var i Köpenhamn med mina kompisar och hälsade på en i tjejgänget som bor där – så även om det kommer tajt nu så är det inte något som händer så ofta som det kanske just nu låter.
Det som är positivt med de här två resorna så nära varandra är att min första helg ifrån Meja, när vi landade på ganska exakt två dygn, blev en bra uppvärmning. Det är jobbigt att lämna sin bebis första gången! Nu blir det närmare 4 dygn, och även om det känns i magen så är jag ändå avslappnad inför det tack vare att jag värmt upp lite.
Meja visade verkligen inga tecken på otrygghet efter förra helgen när jag var iväg. Vi fick däremot några positiva effekter – och då pratar jag främst om sömnen. Nu vet alla att det är totalt genomfarligt att nämna barns sömn i en blogg (när man talar om något positivt) för då blir det oftast ett bakslag – men iallafall… Första natten när jag var borta var Henke upp och vyssjade bra många gånger, men redan natten därpå var det ett enda kort uppvak – och så bra har vi inte haft det sedan före sommaren. Sedan någon månad har det varit mat och snuttande varannan timme, minst.
Efter att jag kom hem har inte Meja (nu 9 månader) ätit på natten en enda gång, och den här veckan har hon flera gånger sovit igenom nätterna helt och hållet. Vi har alltså inte gått upp till henne någon enda gång – HALLELUJA!
Det har verkligen känts som att vi gått in i en ny fas, där mat på natten inte behövs eller kommer att erbjudas – och förutsättningarna att hela nätter ska bli mer regel än undantag är riktigt bra. Så mycket värt!
Dessutom har hon börjat bli kompis med vällingen, och det välkomnar jag också. Jag har fortsatt amma både på morgon och som mellanmål och/eller påfyllning efter hennes vanliga mat, och jag hoppas att det kommer att fortsätta så även efter denna resa – men välling är nyttigt, praktiskt och mysigt så jag ser gärna att hon äter det. När jag nu är borta längre tror jag vällingen landar ännu mer för henne.
Så, är jag redo? Nja, det är förmiddagslur för Meja och jag bloggar medan nagellacket torkar och ska snart ta tag i packningen – vi åker senare i eftermiddag. Mina föräldrar är på ingående för att backa upp lite (4 dygn är mycket med logistiken med 3) och ja… Det känns riktigt härligt!
