Det har verkligen blivit härlig känsla här hemma i Nacka igen, efter snön som fallit – den som kom i lite lagom mängd den här gången. Det finns inga förhoppningar att den kommer att ligga särskilt länge, för det är ju tyvärr så i Stockholmstrakten. Fast, vi kan väl bara hoppas att den är kvar eller åter när vi kommer hem igen. Det är så vackert, och så mycket ljusare! När vi kommer hem igen vill jag maxa vintern, känner jag. Ibland kan jag känna mig lite besviken nu om helgerna, då vi inte alls hinner ut så mycket som jag egentligen vill. Helgerna är så uppbokade nu med träningar hit och dit, eller kalas (idag för båda), och ja – jag vet inte, för det lär väl bli värre med det tänker jag men ändå är det så påtagligt nu. Eller så är barnen just i den åldern då man hinner minst, eftersom de kräver mycket hjälp och inte kan ta sig någonstans själva eller ens vara hemma själva särskilt långa stunder. Hänga med ut på promenader? Skulle inte tro det. Idag fick vi till en promenad med Meja iallafall tack vare de där kalasen – det hör inte till vanligheterna.
I övrigt har det varit mycket julbestyr, detta år då vi är borta. Barnen har som jag nog nämnt inte varit så sugna på att fira jul borta – även om de samtidigt uttryckt att de längtar efter att åka på semester – så vi har fått fokusera ganska mycket på det för att säkra att de hittar julkänslan på bortaplan. Med andra ord är det ikväll vi sitter och slår in julklappar, och det känns som att vi är i fas. Så skönt!
De har också slagit över lite så nu känns det mer som att de är sugna att åka än de har bryderier kring julfirandet. Det stora omslaget kom när de såg resebloggaren Idas barn Milo och Jack i sin Youtube-film från sin jorden runt-resa. Så himla fascinerande att deras rapporter verkligen påverkade våra barn så starkt! Igår sa jag till Max att vi skulle gå upp och börja kolla igenom hans garderob och ta fram packning, och lite senare hade han packat klart sa han. Två stora ryggsäckar hade han fyllt, och jag förstod inte vad han tagit med sig. Vid 11-snåret igår kväll kom han dock upp och sa att han sov dåligt – för tydligen hade han packat alla sina gosedjur och sin huvudkudde (!). Dessutom hade han hittat alla kläder jag lagt fram åt honom och pressat i sina väskor. Alltså, så gulligt! Så nog börjar de blir redo allt.