Att skriva om vårt besök i en kåkstad – eller rättare sagt flera, Kapstaden townships – är allt annat än lätt. Jag kan berätta om hur man hittar en bra guide, hur ett besök går till, lite om vad man kan förväntas se – och en hel del annat, men jag vet inte. Besöket i några av Kapstadens townships – flera till antalet – handlar mer om känslor. Om historia och framtid, och förstås om nutid. En som är svår att förstå, men som utan besöket varit ännu mer oklar. Med andra ord – att besöka en kåkstad i Kapstaden var så mycket mer än en upplevelse under en resa. Det var något otroligt intressant, som jag lärde mig massor av – och som besvarade en del frågor men skapade oerhört många fler.
Jag pratar om det mycket mer i podcast-avsnittet om att Att resa till Kapstaden som vi släppte med Att resa-podden idag (avsnitt i samarbete med RefundFlight). Gå gärna in och hör utvecklat resonemang om kåkstadsbesöket – och en massa annat i Kapstaden!
Att besöka en kåkstad med guide
Jag och min kompis hade från början inte tänkt besöka en kåkstad, men när vi landat i Kapstaden och sett en massa härliga ställen – och samtidigt fått en stark känsla för de otroligt stora ojämlikheter som råder – så ville vi se även denna del av Kapstaden. Inte som i att åka och se på misär – utan att försöka sätta oss in i landets historia, och få en större förståelse för den stora bilden. Vi frågade om tips på vårt härliga guesthouse An african villa, och de hade kontakt med en guide som körde mindre turer med färre turister, och som själv var uppvuxen i en av kåkstäderna. Det är så man bäst gör en utflykt – och på vår var jag och min kompis själva med guiden. Priset var runt 400 SEK och då var man iväg ungefär en halvdag – vi hämtades vid 8.30 och kom tillbaka runt 13.
District Six – på ett sätt där historien börjar
Vi började vår tur med att åka till District Six. Där finns ett museum som rekommenderas varmt, ”District Six museum” om man vill få en insikt i Kapstaden och Sydafrikas apartheid. Att besöka det ska, sägs det, ge mer än att åka till fängelseön Robben island – så det är ett bra tips för den med lite mer begränsad tid.
Historien i området District Six är en som bubblar av liv och kultur. Människor av många olika ursprung levde sida vid sida, och det var ett starkt community som rådde – och ungefär en tiondel av Kapstadens invånare bodde här. I slutet av 60-talet utnämnde regeringen District Six som ett område för endast vita, och de ursprungliga invånarna tvångsförflyttades till townships utanför Kapstaden. Efter apartheids fall 1994 har före detta invånare börjat återvända, och ormådet byggs upp. Många flyttar tillbaka nu, av rent politiska skäl, berättade vår guide – och vi såg aktiviteten. Jag tror att vi inte kommer att känna igen oss om vi återvänder om 10 år – och det är något positivt.
En målning som ska visa District Six som det en gång var – med kultur, musik, dans och rörelse. Kvar på ett hus i ormådet sedan back in the days.
Nya hus som byggs i området, och moske – som kan symbolisera acceptansen för olika ursprung och religion.Kapstaden townships – Langa, Khayelitsha
Kultur och the black community
Något som vi upplevde som väldigt tydligt var hur stark kultur det är i dessa townships – som är det ord som används i Kapstaden, och känns som ett mer passande namn än vårt svenska ”kåkstad” som känns som ännu mer misär. Det vi såg var städer – med invånarantal från 300 000, och människor med oerhört starkt community och stolthet över sin egen kultur, bakgrund och samhörighet.
Guiden pratade om att han hoppas att man ”snart” kan prata om olika klasser snarare än the white respektive the black community (*)- men i dagsläget är det ändå den uppdelningen som är mest påtaglig.
Man kan tro att målet för många som bor i kåkstäderna är att tjäna pengar och flytta därifrån, men det är snarare så att de flesta vill ha råd att bygga eller bo i bättre hus men fortfarande i sin township. Så med det sagt är inte alla hus plåtskjul, utan det finns hus av många olika slag.
Från plåtskjul till brick houses – och vidare
Plåtskjulen är hemska att se – så är det bara. De blir förstås lika outhärdligt heta om somrarna som de blir svinkalla om vintrarna, men allra värst med dem är brandrisken som är oerhört hög – då skjulen står allt för tätt. Det är inte värdigt någon att bo så, helt enkelt.
Vår guide berättade att plåtskjulen är det man ser från de större vägarna, då de oftast ligger åt det hållet i kåkstäderna. När man kommer längre in så byts de istället ut mot ”brick houses”, eller ”Mandela houses” som man sa – då möjliggörande till det nya sättet att bo kom genom någon av hans många reformer. Det var ändå rätt hoppingivande att se, och vid dessa hus – som var väldigt många till antalet (och där vissa hade plåtskjul på gården som hyrdes ut) och snarare kändes som normala villakvarter – fanns oftast rinnande vatten och annat.
Ett nytt hus byggs, och på dess gård står ett plåtskjul. Bor familjen där nu i väntan, eller är det byggt för förvaring eller att hyra ut? Alla scenarion är möjliga.
Vatten utanför huset. Bilar, parabolantenner, betonghus, plåtskjul. Nutiden i en township utanför Kapstaden.Vi såg med andra ord inte vad som kändes som en kåkstad av slum och misär, utan en stad – med för många ovärdiga typer av boenden, men också där det faktiskt kändes som att det spirade av hopp och där förhållandena successivt förbättras. En stad med skolor, kyrkor, affärer (i plåtskjul såväl som stormarknader i direkt anslutning), småbutiker och tjänsteföretag – som frisörskor, IT-service och ungefär allt, bilar på uppfarter till plåtskjul såväl som till de större husen, traditionella medicinmän och stora sjukhus. Förskolor med gårdar och fina, rena barn – vars föräldrar tagit någon av bussarna in till city på morgonen för att jobba.
En guide med positivism och hopp
Vår guide var fantastiskt bra, och berättade så oerhört mycket – och vid vissa stopp där vi gick runt i kåkstäderna fick vi träffa upp många andra personer – från förskolor med lärare till en traditionell medicinman och helt enkelt invånare i de olika kåkstäderna.. Vi lärde oss massor, men samtidigt återstår många frågor – och jag är förstås fullt medveten att vi fick en tur anpassad för oss turister. Och, samtidigt som jag förstår att kriminalitet och utsatthet är stor, och man inte går fritt på gatorna i kåkstäderna, så träffade vi många människor – kompetenta, fina, stolta över sina jobb och hantverk.
Den här mannen gjorde fantastiska tavlor föreställande kåkstäderna och livet där, gjort av små plåtbitar, sladdar och annat skräp han hittat och samlat på sig. ”Make me famous!” sa han leende. Jag önskar jag kunde! Jag köpte med mig en fin liten tavla hem, och ger honom 5 minutes of fame i en svensk reseblogg – och förhoppningar om maxad försäljning varje dag.Till ett brick house, till barn och barnbarns utbildning – och vidare mot nya tider.
Traditionell medicinman. Ett så oerhört häftigt möte! Se mer i filmen jag tidigare lagt upp från Kapstadens kåkstäder.
Det känns som att vår guide både var stolt och mån om att sprida en till viss del positiv bild, och en med just det spirande hoppet tydligt. Kanske är det så att med kunskap och spridning av information både om hur det är och vilka förutsättningar – och utmaningar – som finns, så kan den positiva förändringen gå fortare.
Vid besök i ett litet skjul – och en ”dags-klubb” där ett gäng personer samlades varje dag – drack vi den lokala ölen Umqombothi, som kommer med både kulturell betydelse och gemenskap. Den serveras i hinkar och man går från person till person för att dricka en klunk innan man skickar vidare.Fördomar mot besök i kåkstäderna – och det positiva
Många har fördomar mot att besöka Kåkstadens township, och det handlar mycket om att göra turism på att åka och titta på annan misär. Så upplever jag det verkligen inte efter mitt besök – och det gör att jag verkligen kan uppmana alla att åka till kåkstäderna med en guide. Det man ser är till stor del bubblande historial, kultur, leverne – precis som det var i District Six tillbaka i tiden – det ställe där vår guidade tur liksom det här blogginlägget började. Att förstå kåkstäderna, District Six – att försöka sätta sig in i apartheiden helt enkelt – är en oerhört viktig pusselbit om man ska försöka förstå Sydafrika.
Dessutom är ett besök i Kåkstäderna ett sätt att göra så att dina pengar som turist kommer direkt till dess invånare. Detta genom att köpa hantverk de ställer ut vid ställen där guiderna kan tänkas parkera, eller genom att guiden ger en slant till någon som visar något, eller kanske kollar efter bilen så att den står säkert medan guiden och gruppen går runt inne i städerna. Ringar på vattnet, osv.
Bra att veta:
– Planera in ditt besök en veckodag – på helgerna kan stämningen vara mindre trevlig då det – tyvärr – dricks mycket alkohol runt om i kåkstäderna då
– District Six museum har söndagsstängt
Mer läsning:
>> Jag gjorde en film från vårt besök – den hittar du här
>> Alla mina inlägg om Kapstaden
>> Om Sydafrikas kåkstäder hos Träningsglädje-Sara
>> 155cm Linda besökte en kåkstad genom en lokal matupplevelse av hemma hos-typ
(*) Notera:
– ”The black vs the white community” är alltså är de ord som vår guide använde, därav att jag både i denna text såväl som i podden pratar med just de orden för att beskriva Sydafrika och kåkstäderna ur ett apartheid-perspektiv
– Alla personer som är med på bilder ovan är sådana som aktivt bett mig att fotografera dem. Det gjorde visserligen barnen vi var inne och umgicks länge med också, men de bilderna spar jag i mitt privata fotoalbum.