Livet och helt vanliga lite extra fina saker

Vardagen är åter, och det är så mycket i den som är fin. Det här känns lite extra fint just denna vecka;

Innebandyträning

Jag har äntligen spelat innebandy igen för första gången på två år, och det var bara så galet roligt. Det finns ingen annan aktivitet där varje paus är ovälkommen och det enda som lockar är tanken på att få hoppa in på plan igen.

Mitt lag, som jag hängt ihop med i många år, huserar numera i norrort – och det är verkligen knepigt att få ihop logistiken så att jag ska lyckas ta mig dit. Det är dock med sorg i hjärtat, för härligare tjejer finns inte! Men, när jag så fick frågan om att haka på till ett liknande lag här hemma i Nacka så kändes det värt ett försök. Och så kul jag hade, i den där hallen sent igår kväll. Total njutning! Hur det blir i fortsättningen vet jag inte, men att ha ett alternativ runt knuten är helt klart ett lockande alternativ för mer dedikerat spel när riktig säsong drar igång igen i höst.

Stockholmsboost

Jag har varit på kurs i city några dagar, och även om jag älskar det geografiska läget där jag jobbar i vanliga fall – med ljuvliga Årstaviken utanför dörren – så är det en speciell känsla att komma in till city och ha jobbvardag några dagar. Stan bubblar av liv, och Stockholm hittar tillbaka till sig själv igen. Det känns tryggt.

Sköna morgonungar

Det har blivit en riktig lämningsvecka detta, vilket är rätt ovanligt. Jag föredrar hämtning, för jag har så mycket med mig själv (och min trötthet) om morgnarna så att hålla nödvändiga morgonrutiner för att säkra effektiva och glada barn är inte alls min grej lika mycket som min mans. Men tänka sig att det har gått riktigt bra! Morgonrufs och mys också, minsann – inte dåligt.

Sömn

Jag vet inte hur vi tänkte, men i Trysil valde vi rum först – och tryckte då ihop hela familjen i minsta rummet som innehåll två våningssängar, och där Mejas resesäng tog resten av utrymmet. Det var så illa så vi inte kunde öppna garderoben, och behövde klättra över hennes säng för att ta oss från ena våningssängen till den andra. Orutinerat värre! Vi sov med alla ord otroligt risigt allihopa med tanke på att vi störde varandra allihop, och när vi nu kommit hem och alla familjemedlemmar sover i sina egna sängar hela nätterna är det som mesta halleluja moment någonsin. Mina tankar kretsar kring att sova och att få gå och lägga mig igen, och för ovanlighetens skull har jag släckt före 23 varje kväll – och sovit ostört i 8 timmar. Det, massa vatten och sockeravstånd har känts väldigt skönt den här veckan! Meja är fortfarande liten och man är beredd att vad som helst kan hända under nätterna – men samtidigt är det mer regel än undantag att hon snusar på inne hos sig utan ett knyst till sen morgon – den här veckan har hon varit sist upp (efter väckning) varje dag. Så himla skönt!

Resepodd med frågespecial

Och så släppte vi just ett nytt avsnitt av podden också – där vi svarar på en massa frågor om högt och lågt. Lyssna på det i din podcastspelare, eller här nedan;

Annika fick symbolisera det avsnittet, och du kan läsa mer om det här.