Tänk vilka hjältar och hjältinnor det finns där ute. Jag tänker på alla de som varje vecka tar hand om en massa barn själva – för sådana finns det ju väldigt många av. Det är inte det att man inte klarar av att vara själv med sina barn, eller att man inte vill vara det – men det är ett rätt intensivt jobb. Inte minst om det ska kombineras med ett vanligt heltidsjobb… Den ekvationen, alltså.
Apropå det tycker jag du ska kika in hos Anna Totti – som är en sån där supermamma med tre mindre och mycket tid själv. Mitt liv är en piece of kaka jämfört. Hon gör galet snygga hemmagjorda babybäddar och annat. Just nu tävlar hon ut en förresten – kolla här.
Vi har klarat oss fint den här veckan. Alla barn har varit hela, rena (hyfsat iallafall), mätta och glada. Ingen har missat någon aktivitet, och ingen som har behövt följa med på något de egentligen inte vill har brutit ihop. Att läggningarna dessutom har fortlöpt utan att någon fått något mentalt sammanbrott är ju en lika oväntad som underbar bonus.
Och, därtill har jag planerat jobbet bra och öst in möten och annat samma dagar så att jag kunna ha fullt varje halvtimmesslot på jobbet och kombinerad med distansarbete. Maxad effektivitet!
Den här morgonen har jag till och med tid att få in ett litet inlägg här innan lämning, vilket är inte så dåligt. Meja vaknade lite tidigare än vanligt, redan 6.30, och jag behöver inte snygga till mig nämnvärt då jag kör lite hemmajobb inledningsvis.
Det jag missat denna vecka är rimligt antal steg – dvs vardagsaktivitet – då jag varit för bilburen för att få in dem, men jag gläds att jag lyckats pressa in ett par träningspass. Peppen!
Lite shopping har jag fått till också. Det låter förstås för bra för att vara sant, men jag som är oerhört trogen & Other Stories och COS (alltså, älskar deras kläder) vet vad från dem som funkar på mig och vilka storlekar jag drar – så nu är delar av vårgarderoben räddad genom ett par timmar på nätet. Älskar . Jag kan åka till New York om två veckor med kläder inte bara i svart – fantastiskt!
Igår kväll var jag vaken lite för länge däremot. Max har väldigt länge tjatat om att få en egen fotobok – likadan som Stella har för år 2010 (det blev den enda… ambitionen osv). Så vi valde bilder från hela hans första år och ska ikväll fortsätta med år två. Behöver jag säga att jag blev helt tagen av alla magiska bilder från hans månad 10-13? Då var vi ute på vår långresa som fortfarande är den finaste investerade tiden jag har ihop med barnen. Vilken gåva det var till hela vår familj!
Nu – dags att väcka de stora och kicka igång den här dagen!