Innan jag fick skolbarn så tänkte jag att allt snack om att behöva hålla sina resor uteslutande till skolloven var överdrivet. Nog måste man kunna stretcha lite? En vecka eller två i anslutning, lite här och där – så att man i alla fall kan resa en månad eller så över jul och nyår om man vill det något år? Eller en vecka ihop med höstlovet blir ju ihop med sammanliggande helger närmare 2,5 veckor?
Hur svårt eller känsligt kan det vara?
Efter några år med barn är mitt svar – väldigt. Och det finns många anledningar till det.
Mina barn har många viktiga delar i sitt liv, från familj till andra relationer, intressen och idrotter och – en massa annat. Men, något av det allra viktigaste är skolan. Det är viktigt att de hänger med, och jag har så mycket mer respekt för detta nu än jag hade innan jag fick barn. Jag har själv alltid haft lätt för mig och kanske lite väl lättvindigt ryckt på axlarna kring fokus på skola och läxor samtidigt som jag alltid velat prestera bra.
När det gäller mina barn är däremot sanningen att det ligger mycket utom min kontroll. Det spelar mindre roll vad jag säger – för drivkraften måste ligga inom dem. Jag, eller vi föräldrar, kan bara göra det vi kan för att boosta den drivkraften. Boosta läsintresset genom att fokusera på bokglädjen, boosta matematikintresset genom att leka med siffror i vardagen och poängtera vad ämnet faktiskt är bra för, boosta intresset för att lära sig genom att prata om varför det är viktigt i långa loppet. Om förutsättningar och möjligheter, om saker de tar för givna men som vi föräldrar jobbat rätt hårt för. Det är ett så stort ansvar så det ibland får mig att i det närmaste tappa andan av ångest. Att vara mamma är mitt svåraste uppdrag någonsin.
Men… Stella, Max och Mejas föräldrar har de allra bästa förutsättningarna. Vi är högutbildade, vilket forskning visar att är en av de tydligaste anledningarna för att få barnen att orka lyckas i skolan. En av många, men ändå. Och förutom det har vi en stabil miljö runt oss, vi har kunnat ge våra barn det.
Så, vi vet och har alla förutsättningar, och är så oerhört måna om barnens skolarbete.
Så på resor då? Givet det jag skriver ovan, så skriver väl våra barn dagbok varje dag, och slukar högvis av böcker?
Jag önskar att jag hade svarat ja på det. Sanningen är att vi tjatar och lirkar, köper varje bok de pekar på och ser till att deras plattor – för sådana har de förstås tillgång till, i massor – är fyllda av lärorika appar, böcker och andra viktigheter. Väskorna fyllda med skrivpapper och färgglada pennor.
Men tjatar gör vi likväl. Till förbannelse. Och det kommer inte av sig själv.
Under resorna upplever jag det enormt svårt att få barnen att ta tillfällen till att ta igen och ikapp skolarbete. De vill hellre leka i poolen, slappa eller spela spel eller ungefär allt annat än att sätta sig ner och läsa eller räkna. Ni vet, sådant som man själv också vill på en semester…
Det gör att jag drar mig för att medvetet låta dem missa skoldagar, och tvekar för att ta skolledigt för att resa. Jag är så rädd att de ska komma efter!
Men visst lär de sig saker på resor – är det inte världens bästa skola?
Jo, det håller jag fast vid, på väldigt många sätt. Jag tror kanske dock att olika typer av resande påverkar hur mycket de faktiskt lär sig. Om man utsätter dem för situationer som gör att de får upp ögonen för olikheter likväl som behöver ta sig fram trots att miljön är annorlunda, så finns oceaner av kunskap att få.
Jag har så många gånger fascinerats av barnens uppvaknanden under resor. Vi har diskuterat olika religioner, olika kulturer, historia och politik, samhällsuppbyggnad och geografi och de har fått saker skolan inte alls kan ge dem på samma sätt. Och språk förstås – att höra dem försöka på engelska, eller härma saker och i efterhand berätta vad de förstått – får mig att hoppa jämfota inombords av lycka. Det är ovärderligt!
Men – hur ovärderligt det än är så kan det inte ersätta det som skolan och utbildade lärare ger dem varje dag. Inte på långa vägar. Komplettera – ja – men inte försvara att halka efter i det andra som är så viktigt.
Och, då har jag inte ens börjat prata om relationerna och allt det som pågår mellan allt annat viktigt i skolan. Det finns många sätt att halka efter – eller komma utanför.
Inte heller har jag pratat om lärarnas situation. De, som sliter så hårt för att räcka till för alla bara inom ”normala” situationer. Vem är jag att belasta dem ytterligare, för mina privilegierade barns skull?
Så, kommer jag förlänga loven så att höstlovet blir ett par veckor, och julen blir en månad – minst? Jo, det är inte omöjligt. Men inte lättvindigt, och inte genom att bara vifta iväg alla äkta viktigheter kring lärande och relationer som inte kan tas för givet hur bra förutsättningar ett barn än har. Två veckor per läsår heter reglerna på vår skola – vilket är regler som ser olika ut från skola till skola – och rektorns godkännande behövs alltid. Jag har inga planer att kräva mer, eller ens det.
Men vi stretchar nog höstlovet i år. Två dagar.
Hur gör ni, och hur resonerar du?
Andra alternativ för lång resa trots skolbarn
Hemskolning på resan
Notera dock att ett alternativ ju är hemskolning på resan, och jag inspirerades till exempel massor av familjen Thunbergs resa runt jorden under ett år. Men då hade de också mer tid och fick på ett sätt en vardag, och föräldrarna var oerhört duktiga på att hemskola barnen. Jag tror inte jag har den förmågan… varken själv eller vad gäller att få med mig mina barn på det. Thunbergs hemskolning var dock väldigt inspirerande, och jag imponerades också stort av sönernas Youtubekanal om resor.
Läs mer om Thunbergs jorden runt här
Svenska skolan i Thailand och andra ställen
När Annika och hennes familj bodde en längre period på Koh Lanta så gick barnen i svenska skolan i Thailand. Det finns internationella skolor runt om i världen, vilket är värt att titta extra på om man vill göra en lång resa trots skolbarn.
Läs mer om Annikas thaimout och svenska skolan i Thailand här – eller lyssna mer i detta podcastavsnitt om att vara på Thaimout med skolbarn.
Bilderna i inlägget är från Bali.