För att vara en person som inte är särskilt förtjust i jul, eller ens nyår för den delen, så är det märkligt hur sorgset det numera känns när de helgerna är över. Anledningen stavas Åre. Att lämna byn och köra söderöver och konstatera att veckorna gått är helt enkelt… lätt ångest. Det är inte julen i sig som gör det, utan tiden. Ingen annan gång på året är det möjligt att hela familjen lever i Åre så länge. Två veckor eller mer betyder att verkligen hinna landa. Vår lägenhet är rätt liten och enkel men jag älskar den så, Åre svämmar över av semesterfirare och det är fullt på ställena i byn men jag älskar att leva det livet och att kunna öppna dörren hemma och ha allt serverat bara något tiotal meter bort. Bara att gå ner till affären, eller SATS, eller – whatever – är mysigt på något sätt, inte minst i juletid med alla fina belysningar och det dovt blå skenet som tar vid när golden hour tagit slut. Den där gyllene timmen som egentligen pågår hela dagen, eftersom solen har så kort tid på sig framme den här årstiden. Det har sin charm. Det är lugn mitt i högsäsongen, på något sätt.
Planen var att kanske åka hem imorgon torsdag, eller kanske senare i helgen – lördag kväll eller så för iallafall en dag hemma innan jobbstart tar vid på måndag. Det kom dock med lite utmaningar, för vi behövde få hem Stella i tid. Tidigt på fredag morgon åker hennes lagbuss söderut för cup och då ska hon vara där – färdigpackad och allt för övernattningscup i ett par dygn. Sådant som är stort i en 10-årings värld. Vi hade många kreativa lösningar, från att åka med kusinerna till Borlänge och sedan få skjuts till Nacka av morföräldrarna till att flyga hem själv och skjutsas till Nackasamlingen av faster… men det var såklart inte så lite bökigt. Och – sedan hände väder. Ännu mer. Plusgrader och regn väntade och alltså – det ska inte vara så i Åre runt nyåret. Jag har inte förväntat mig härligt väder och öppna liftar och pister rakt igenom – det har jag verkligen inte. Jag har förväntat mig stundtals storm och stundtals iskyla för mäktig för att knappt kunna gå ut. Men inte regn och blåst! Gah! Det svider så hårt i en vinterälskares hjärta! Så, efter sista åket igår packade vi ihop oss och körde en sen kvällskörning hemåt, och landade hemma i Nacka strax efter midnatt.
Men ändå, så skönt!
Kanske flytta till Åre? tänker möjligtvis någon. Nej, det är inte det som det handlar om. Åre är semester, ett liv i lunk och med guldkant just för att det har en ledig känsla. Jag tror inte att det ligger för mig eller någon i vår familj att bo där. Att komma hem till Nacka var ändå så himla skönt. Dessutom möttes vi av några minus, ett vitt täcke – tunt men ändå vitt, och härlig sol mot klar himmel. Ljuvligt!
Så nu myser vi hemma, och jag njuter av några lediga dagar på hemmaplan. Oväntat men åh så skönt!