Och så kom ett nytt år – 2019 ligger framför oss som inte bara ett blankt blad utan en hel, tjock bok redo att fyllas med innehåll. Dag för dag, sida för sida. Känslan – för härlig ändå!
Jag är inte så mycket för nyårslöften, men brukar ofta tänka lite extra på vad jag vill ha under året. Om jag behöver fokusera på något särskilt eller så. I år känner jag inte riktigt så – än iallafall. Eller så är det bara en reaktion på 2018 i ren allmänhet? Jag har inte lust att planera så mycket, inte tänka på att fokusera, inte ha en massa mål. Mer bara Go with the flow och ha tillit till processen. Jag går in i 2019 i en helt ny situation, en friare, och det enda jag vill är att jobba lagom och ha roligt under tiden jag gör något jag är bra på, och ha energi till allt det jag vill göra utanför jobbet också. Ingen del i livet ska få konsumera så stor del av den totala energin så att det blir brist i andra situationer. Ett jämnare flöde. Jag vill ha tålamod med barnen, ha kul ihop och vara närvarande i många situationer med dem.
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte har några tankar på mobilparkeringar eller den typen av förbud hemma. Snarare hoppas jag att det i år, med ett yngsta barn som går in på sitt fjärde levnadsår (hon fyllde alltså 3 i slutet av november) och ett äldsta som fyller 11, att det kommer börja bli mer utrymme för mig att vara vuxen och inte bara 110% mamma även när jag är ihop med dem. Det kanske låter lite konstigt, och är svårt att sätta fingret på – men mer samexistera och vara, ihop, snarare än så otroligt mycket omvårdnad och mammamammamamma. Mer kommunikation och beslut tillsammans än ”Nej mamma ska! Mamma bära mig!”. Jag kan redan känna att vi börjar komma dit – det var under semestern på Guadeloupe skiftet verkligen började märkas – och efter 10 år som småbarnsmamma välkomnar jag det. Jag älskar bebisåren, och där många säger att de gärna ”skulle ha fler barn om de kom ut som 3-åringar” så hör jag snarare till de som älskar åldern 0-3 innerligt och gärna alltid skulle ha en så liten runt mig. Men nu är jag klar. I år kommer vi komma över (den osynliga och fluktuerande) gränsen. Jag ser fram emot det. Den här familjen går in i en ny, mer jämlik, situation under 2019.
Vi firade nyår här i Åre med min bror med familj som varit här i ett gäng dagar. Bara några få av oss trotsade det tråkiga vädret som tyvärr varit dominerande detta års julhelger och åkte skidor, men sedan fick vi mysig after ski på Fjällgården, en lång god middag hemma och fyrverkerier på Åre torg.
Jag har en halvt färdigskriven tillbakablick på 2018 jag egentligen tänkt publicera, men det känns redan rätt trist och som att framåtblickandet och varje ny dag känns roligare. Vi får väl se hur lusten faller de närmaste dagarna. Imorgon landar den absolut på skidåkning igen kan jag dock säga!
Har du några tankar inför 2019?