För det är våren…
Gång på gång tänker jag för mig själv att jag inte kan börja ett blogginlägg med vädersnack, för det är ju så oerhört ointressant… men sen går det ju inte att undgå att svenskar i allmänhet och också jag har olika beteenden, känslor och aktiviteter baserat på just det. Och i helgen kom våren, inte minst i lördags, och vårkänslorna riktigt svämmade över. Vi jobbade på ute i trädgården, och det kan förstås vara slitigt och lite förknippat med måsten när utesäsongen infinner sig men samtidigt nästan mest bara terapeutiskt. Det är en hoppfull och framåtlängtig period och är det någon gång jag verkligen uppskattar att bo i hus så är det på våren och den första delen av sommaren. Då är entusiasmen störst, helt enkelt, och njutningen av kaffekoppen i solen på altanten högst. Det premierades med både det, lunchgrillning ute med ett helt gäng barn runt om där och på gården och så. Härligt!
Mycket barn…
…har annars också varit något framträdande under helgen. Stella hade 10 kompisar på hemmafest i fredags – inklusive övernattning. Hyfsat mysigt med madrasser över hela golvet i hennes rum och fnittrande tweenies.
Max har varit på klassdisco och haft innebandyturning, och Meja hängt med på det mest som vanligt – men i ännu större utsträckning. ”Nej men jag stannar hemma med de stora tjejerna jag” som hon deklarerade när jag och Henke skulle göra lite ärenden på lördagen, för att sedan glatt stanna med eller snarare mitt i tjejhögen. Eller som ikväll, när hon hängde med Stella och Max ut och hoppade studsmatta i närmare en timme. Underbart att hon blir äldre och klokare, med charmigheten bevarad.
Lite löpning och så
Jag avslutade även veckan med att ta en löptur runt Nyckelviken. Det var inte alls lika varmt idag som igår så den allra hösta vårkänslan saknades, men så härligt. Det känns som att mitt SATS-kort är mer outnyttjat än någonsin, men jag har inte haft det här joggingsuget på länge. Trots att det är tungt. Inte så illa, den kombinationen. Jag hade tänkt ta mtb-n till Nackareservatet också, men när jag själv läser det här inlägget är jag inte ett dugg förvånad över varför. Det ska nog bli mer tid… någon annan helg.
Denna vecka ska jag verkligen försöka få till lite lunchträning. Om nu suget består när minusgraderna väntas göra ett litet återtåg? Jag håller tummarna för att man har fel och att värmen kommer ta överhanden. Och, ännu mer håller jag tummarna för att vi nästa helg har ett kök vi kan laga mat i! Renoveringen går framåt men nu väntar vi på bänkskivan som behövs för att kunna koppla in häll, spis, diskmaskin och diskho med kran. Förhoppningsvis senast fredag.