Att prata om barn och skillnaden på barn 1 och 2 vs barn 3

Det där med att prata om barn. Innan man får barn tänker man att det är det absolut tråkigaste som finns, och även om man är ungefär några dagar från att föda sitt eget första barn så hävdar man fortfarande bestämt att ”jag ska aaaaldrig bli sådan som pratar om mina barn”. Eller lägga ut gulliga bilder på Facebook. Det ska man inte heller, tror man. Eller skriva något om att ens barn är ett geni. “Mitt barn kan räkna (dvs rabbla) till 10 och är bara 1,5 år – det har nog aldrig hänt något barn innan”, tror folk, och lägger ut en blänkare i sociala medier om att de nog minsann närt ett mattegeni vid sin barm. Sådan ska man förstås inte bli. 
Kanske lägger man till sina kompisar till att ”om jag ändå mot förmodan gör det, så påminn mig”. 

Och så går det ungefär en halvtimme efter förlossningen, och sedan har den även den mest ihärdiga ”jag ska minsann aldrig”-personen totalt glömt vad allt sådan heter, för världsbilden har ändrats och kretsar kring ungefär bara en person. Barnet, ni vet. Det gulligaste, som faktiskt världen förtjänar att få se pga så gullig, roligaste och smartaste, och den enda föräldern egentligen vill prata om. 

Nästan i alla fall. 

För mig har fasen verkligen börjat förändras, men jag kan samtidigt utan omsvep erkänna att om tillfället ges så älskar jag att prata om barn. Mina och andras, specifika barn och barn i allmänhet. Det finns några personer i min omgivning jag gärna gör det extra med, och ibland kan det i nya sammanhang också vara det som det blir att kretsa kring.
Som när jag för ett tag sedan var på en frukost med Thule, företaget som gör allt för att man ska kunna vara aktiv med sina barn – eller helt enkelt ta med sitt barn. Active life, simplified. Det var barnvagnar, cykelsitsar, bärstolar och andra härligt nödvändiga produkter för en aktiv förälder som visades upp, och majoriteten av besökarna var i fasen små barn nu (som Carin da Silva), nyss (som KnivLisa) eller till och med snart (som HejHejVardag). Barnsnacket genast mer än vad det numera oftast är i de kretsar jag rör mig. 
Och åh så härligt! 

Skillnad mellan barn 1 och 2 vs barn 3

Om jag skulle få frågan om skillnaden mellan barn 1 och 2 och ett något senare barn nummer 3, så skulle jag kunna svara ungefär såhär;

Avdelning: underhållning

Barn 1 och 2; Det är lördag, vad ska vi hitta på? Vilket lekland, vilken 4H-gård, vilket badhus eller vilken jätteaktiverande (och utmattande intensiv) utflykt ska vi sikta på idag? 
Barn 3; Lekland? Ni menar att läktaren i idrottshallen är lite mer lekvänlig? Farsta, den har inte de brantaste stentrapporna på läktarna – perfekt! Djur? Duger det att gå en sväng och försöka leta efter grannens katt? (hittas aldrig) En geting då, räknas väl eller? Och bada, well, det är visserligen dags för ett bad för det var ju ändå… få se nu… två veckor sedan badkaret senast nyttjades?

Avdelning: Bortskämd och mota konfliker 

Barn 1 och 2; Alltså det blir bara konflikter kring färg på glas. Nu kastar vi ut varenda färgglatt plastglas vi har så de inte kan välja. Orka ta denna diskussion varje gång?!
Barn 3; Okej, så du vill ha mjölk. Vilken av de här 10 nyanserna på glas vill du ha? 

Avdelning: Kläder

Barn 1 och 2; Såklart vi ska kosta på det här, och även om skaljackan är perfekt behövs ju ändå en extra jacka på förskolan. Dessutom kan de ju ärva det vidare sedan. 
Barn 3; Gummistövlar, behövs det verkligen? Det är ju regn så sällan, och så växer de ur så snabbt – kanske har vi några gamla någonstans eller någon vi kan få av någon som håller tätt hyfsat och bara är 2 nummer för små eller stora? Kanske kan vi annars fylla på med några extra strumpor på förskolan? Eller förresten, de har ju en sån där glömda strumpor-låda där. Det löser sig. 

Avdelning: Sömn och sova i egen säng

Barn 1 och 2; Okej, det är skönt att gosa ihop på natten, men sömnen? Så inte värt, vi måste lära dem sova själva för jag orkar inte. Perioden med störda nätter tar ju aldrig slut! Kommer man någonsin sova bra igen?
Barn 3; Sova i sin säng? Ja, det tränar vi på – det är ändå värt att inte störas på natten. Går inte, kommer in varje natt? Couldn’t care less. Tiden går ju så snabbt, snart är de stora och vägrar ens kramas, bäst att kramas så mycket det går så länge det går. Hela nätterna, helst. Måtte jag alltid få ha ett litet barn i min säng!

Följ mig!

Mer läsning...
osprey skimmer 28
De maxade upplevelsernas vardagsbaksmälla. (eller?)