Det är måndag kväll och vi har 5 dygn i Åre bakom oss. Har under dessa dagar – och kvällar och nätter – ungefär smält bort. Jag älskade över 30 vid Medelhavet, och har många gånger sagt även här att jag inte har något emot värme utan snarare är gjord för det. Men här? Alltså. Är så klar med värmen!
Här i Åre vill jag inte ha sådan värme, utan här vill jag ha lagom eller varmt eller kallt eller cirka vadsomhelst. För, allt annat gör sig för livet här. Det aktiva, med nya saker att göra precis hela tiden. Känna livet i sig, inte sällan extra maxat just på grund av vädret. Eller bara vara, förstås. Sätta sig någonstans med en kaffe, eller titta på folk, eller strosa omkring. Det finns så bra utrymme för allt, helt enkelt, och jag älskar variationen. Men jag älskar inte att dag efter dag känna att värmen suger must och energi ur mig, och att det enda som riktigt går är att hänga vid badplatser. Härliga sådana i all ära, men jag åker inte till Åre för att bada. Hit åker vi när vi känner oss klara med sådant för ett tag. Vi åker hit för utbudet, kvaliteten, det aktiva livet, miljön och närheten till allt och varandra.
Än värre känns det som att det varit för barnen. Några steg utomhus och de har i det närmaste kapitulerat energimässigt och inte riktigt haft lust för något. ”Det är så vaaaarmt!”. Ja. Jag tror luften cirkulerat runt 32 någonstans dagtid. Kanske 26 kvällstid. Någonstans där i trakterna hemma i vår vanligtvis svala, mysigt mörka lägenhet nattetid.
Men vi har gjort mycket, och visst lät det kanske negativt ovan och så är det inte. Våra dygn här har varit så himla, himla bra. Vi har gjort massor, från vandringar och cykling till det där hänget – men kanske allra mest bad då. Barnen bråkar väldigt minimalt här och hänget ihop familjen är så kvalitativt. Och visst är det som jag misstänkte innan – att inget annat känns nödvändigt när vi väl är här. Åka till Norge och Trondheim ett par dagar? Näe. Dra hemåt för att vädret i Stockholm och kanske skärgården levererar? Inte aktuellt. Jag älskar att landa här. Åre, alltså. Mina drömmars by.
Och idag har värmen börjat ge med sig, och lämnar plats för lite mer rimliga temperaturer och luften känns äntligen så frisk igen. Som jag omfamnar det! Idag har vi fått ”bara” runt 25, och imorgon ska det sjunka ungefär 10 till. Alltså, omställningen?
Vi stannar några dagar till, känns det som. Att kunna välja lite för dagen känns lyxigt och vi har väl egentligen inget mer som vi vill hinna med som i måsten eller borden, men kan tveklöst hänga kvar och bara njuta ungefär oändligt. Eller så länge semestern sträcker sig.
Jag har precis börjat min femte veckas semester och är mer återhämtad och utvilad än på länge. Kanske har jag aldrig varit riktigt såhär ledig så länge i sträck tidigare? Jag omfamnar det, till fullo.