Det är så speciellt i Åre under jul. Det är som att stämningen är en helt annan, inte bara för att det är jul utan för att de som är i byn är det för att fira just jul. Låter konstigt kanske? Det är något i luften. Jul är en högtid då det är lugn som råder. En dämpad, vänlig stämning. After ski-ställen har singer-songwriter med julreportoar snarare än skränigt sound och de mesta låtklassikerna, på andra ställen sitter någon som spelar stämningsfullt piano i vad som känns som ”bara sådär”. Klientelet är familjer och ännu hellre flergenerationer och kompisgängen som råder de flesta av årets andra helger syns inte till. Det är så oerhört skönt!
Det är såklart många som åker för att fira jul i Åre som inte vanligtvis bor i byn. Snarare så tror jag att många by-bor lämnar för att sammanstråla med familjer på andra orter. Och, jag tror att många som är här i Åre under jul tänker att de vill göra något annat än i vardags-hemma. Vara med familjen, närmare. Förenas kring annat. Skala bort måsten och göra sådant de tycker om – uteliv, skidor, vinter, byliv. Anstränga sig lite mindre själva i att skapa stämning och traditioner, eller upprätthålla sådana, och anamma det som ges. Det kan bidra till lugnet, kanske? Vänligt och avskalat, stämningsfullt traditionellt icke-traditionellt. Och semester! Bara det.
Mörket gör sitt till, tror jag. Hela världen är inbäddad i mörker den här årstiden och det är konstant… mulligt liksom. I år är det inte så många minusgrader men fullt tillräckligt, och inramningen är mäkta vacker. Snön gnistrar verkligen på träden, på ett nästan löjligt idyllist sätt. Jag njuter!
För några dagar sedan, precis före julafton, var det årets kortaste och med det mörkaste dag. Längsta natten innan det vänder. I år har november och december hemma i Stockholm varit de mörkaste jag tror jag någonsin upplevt, och det är också en av de första gångerna jag känt att det kommit åt mig. Jag brukar inte påverkas så av det, utan kunna omfamna mörker och fokusera på lugn och mys – men i år gick det nästan över i att kännas hopplöst. Men så kom vi hit, och mörker i norr – som är än mörkare än längre söderut – är allt annat än mörkt på samma sätt. Snö, frisk luft och om man har tur en glödande sol i horisonten. Årets mörkaste dag kändes som en av de allra ljusaste. Sinnet lättar här.
Och så har dagarna gått. Datorn har legat orörd och vi har åkt skidor ihop hela gänget. Meja har lärt sig svänga och bromsa ordentligt och är så duktig, Max varvar skidor och snowboard och föredrar det sista men sinkar oss knappt längre trots en snowboards lite annat tempo genom transporter och branter och vi har det fint ihop mest hela tiden (men med en del kämpande och stundtals motlut förstås – skidor i familj är ingen walk in the park). Det är minusgrader men rätt få sådana, överraskande vindstilla, en del klara stunder och en del molniga, en öppen högzon med kabinbana och gondol och att åka skidor i Åre under julen är att göra det med minimalt med folk – massorna kommer till backen i mellandagarna för crescendo under nyår. Åkningen dessa dagar före och under jul i Åre har varit halleluja.
Jag tänkte skriva några ord om julfirandet också, om hur vi hela gänget med vår familj, Henkes syster med familj och hans föräldrar åkte upp till Åre hyddan för julbord och firande men nu kallar backen så vi får väl se om jag tar mig tid till det sen. Har annat för mig än måsten. Så är det att fira jul i Åre.
