Jag har precis avslutat en helt underbar helg i Göteborg med några av mina absolut närmaste vänner. Det har inte blivit mycket av umgänge de senaste 15 månaderna. Vanligtvis brukar det ligga någon helg på våren och någon på hösten, vi brukar ses på sommaren och vi brukar sammanstråla på skidor på vintern. Det har inte varit noll, inte sett till att träffa var och en men på helheten. Jag vet inte hur många planerade grejer vi ställt in. Ett flertal, många. Varje har varit planerad till precis efter nya, stramare restriktioner och vi har fått ta tråkiga med nödvändiga beslut. ”Inte den här gången heller”. Men så, nu. Nu! Och vilken helg vi fick!
Vi fick ses och vi fick årets första sommarhelg. Sista helgen i maj 2021 – jag tror det vände just nu? Allt, liksom. Restriktioner finns fortfarande och vi har hållt avstånden och fått gå hem strax efter 20 från restauranger – det ändras först imorgon den 1 juni – men det har varit en känsla av hopp. De flesta av oss med antikroppar men även med vaccinationstider bokade. Och; värme i luften och sol mot huden. Den känslan! Så länge sedan det var. Sommaren 2021 kommer vara något annorlunda mot 2020. Jag är så glad för det.
Vi var i stan. Det var ändå jobb på schemat på alla möjliga sätt, men vi kunde kombinera fint och i stort få en längre helg med mer tid ihop.
Göteborg blomstrade. Sjöd av liv vill jag skriva, men jag tror inte fullt den gjorde det – det var nog egentligen mest känslan i mig som gjorde det.
Vi avslutade i stan med att gå till saluhallen och köpa med oss en massa fina skaldjur och ostar innan vi drog oss 35 bilminuter norrut till min kompis havsnära kvarter.
Apropå ostar och Saluhallen – Hilda Nilsson ost i Saluhallen. Vilken hit! Här fick vi fantastisk service och så fina berättelser om alla ostar som rekommenderades. Kärlek i produkter och i viljan att förmedla och ge en stor smakupplevelse. Så nöjda!
Och så var vi då snart på klipporna, och jag tror jag skrev det tidigare men där var den; sommarkänslan.
Jag har sagt innan att jag inte är ett dugg pepp på sommaren 2021 i Sverige, men jag ångrar mig. Precis det här vill jag ha sommaren 2021, precis det här. Då behöver jag inte annat. Sista helgen i maj på klipporna var löfte om sommar och mer än så. Sommar.
Fast det var ju ändå inte sommaren det handlade om egentligen. Utan det där med vänskapen. Att få ge den utrymme efter 15 månader av utmaning att ge den den plats den förtjänar. Jag är så tacksam efter denna helg. Rik och tacksam!
Det vänder nu. Känner ni också det?