Årets skidpremiär kan ha varit en av livets bästa; för det var en tidig helg i december jag var med pressvänner från runt om Europa och vidare inbjuden till franska alperna för att uppleva ett i princip rykande nytt signaturhotell; en ny skidresort signerad Club Med; Club Med La Rosiere. Det kändes som en smärre dröm; att i en van slingra mig upp från havsnivå från flygplatsen i Geneve och via vackra Lake Annecy till närmare 1900 meters höjd och plötsligt finna mig omgiven av skarpa, höga toppar – magnifik utsikt mot Mont Blanc och beyond; i Frankrike. Som jag saknat och längtat tillbaka till Alperna!
Knäppa på mig pjäxorna, smidigt levererade ihop med skidorna just där hotellet möter backen (jag ska berätta mer om det) och ge mig ut i perfekt preparerade pister – omgivna av stora fält med puderlätt nysnö. Sa jag dröm?
Skidpremiären säsongen 2021/2022 – ett långt, franskt halleluja moment!
Om Club Med La Roseriere
Så hur beskrivs ett förhållandevis stort – ska man säga enormt? – alphotell av typen resort? Well. Det liknar egentligen ingenting jag tidigare upplevt i gengren – jag som huvudsakligen i alpbyar bott om inte direkt enklare i alla fall mindre; i storlek och inte minst i barnvänlighet.
Club Med La Rosiere är som ett Copperhill (Åres och med det Sveriges mesta lyx-skidhotell?) i sin trä- och stenklädda lodgestil men modell större och mer europeiskt – eller framför allt; franskt. Det är påkostat och snyggt, det är subtilt extra allt och det andas extravagans – på ett samtidigt inkluderande sätt. Här hittar alla sin plats, är det som slår mig under dagarna när jag ömsom går runt och njuter av det mesta som erbjuds och ömsom stressar av känslan att jag ju inte kommer hinna med allt som finns här.
På resorten finns ett snyggt spa med maxat behandlingsutbud, relaxrum, inom- och utomhuspool, gym, lekområden och barnklubbar, butik, barer och restauranger och allt med i princip konstant utsikt över de omgivande bergen och dalgångarna. Det är ett under att hotellet samtidigt upplevs både intimt från insidan och från utsidan smälter in; arkitekterna bakom detta bygge lär vara genier.
Rummen på Club Med La Rosiere går i samma stil – nytt, fräscht och ändå med en ombonad känsla. Fransk alpsk ski lodge, ish.
Men – vad är Club Med?
Innan jag reste googlade jag information om Club Med. Jag ville ju förstå vad konceptet som sådant är. Helt lätt att greppa var det inte – att resa till Club Med är inte vanligt bland svenskar och den typen av semesterkoncept som Club Med erbjuder är ingenting som finns i Sverige och framför allt; är inte något som vi alls är vana vid. Det finns all inclusive när vi reser utomlands och det finns hotell och resorter i Sverige där tilläggstjänster kan inkluderas i priset men inte i närheten av det som utgör Club Meds koncept. Club Med erbjuder ett all inclusive extra allt. Man betalar en gång och sedan är det klart så. Boendet, all mat och dryck (och den är gourmet kan jag intyga), skidhyra, skidguider och instruktörer för alla nivåer, liftkort, spa och aktiviteter, underhållning, barnklubb hela dagarna och så mycket mer.
Allt, förstås, av typen top notch. Tittar man som svensk på en resa till en Club Med-resort är nog en reaktion att det är dyrt – men jag tror detta handlar om att vi är ovana till upplägget i den utsträckning att vi inte kan ta in värdet av det man betalar för. Är oförmögna att göra så.
Men vi borde förstå värdet, och tilltalas. Dyrt, ja, men – man får vad man betalar för. Club Med går förbi konceptet all inclusive och spiller över i något som känns så mycket mer och med det både unikt och internationellt. Jag är inte en charterperson och flyr koncepthotell med menyer på svenska och myller av barn men; Club Med är inte bara mer utan också annat. Den franska känslan genomsyrar och bjuder en helt annan kultur, och kedjans popularitet i länder som UK och vidare till Brasilien och USA för att nämna några ger en internationell känsla.
Och all inclusive extra allt ger mer. Det är som att jämföra en finlandsfärja med karibisk kryssning med bästa amerikanska arrangören. Jag håller mig från Viking Line, men lyxkryssare jatacksåmycket.
När det är dags för middag tar jag varv efter varv bland huvudrestaurangens bufféutbud, kan inte landa vad jag vill ha. Det finns allt. Inte i enorma uppläggningar och själlösa publikfrierier; utan något för alla smaker på ett så fräscht och snyggt sätt. Lyxigt! Je suis gourmande, tänker jag på stapplande franska – det är ungefär så långt den räcker (men att kunna mer hade varit härligt på hotellet även om personalen behärskar engelska och kompenserar för eventuella språkförbristelser med rakt igenom fantastisk service). Här, i Frankrike, samsas internationella klassiker med franska delikatesser. Bröd och ostar, chark och skaldjur, raclette och fondue. I barens snack-avdelning snittar i mängder.
Bubbel eller ska det vara ett glas chablis till den av servitören just uppskivade salamin?
Frukost? På samma sätt, med tryffelomelette, baguette, nygjorda crepes och croissanter i mängder – bland allt annat, så mycket annat.
Skidåkningen i La Rosiere
Och så var det ju det där med skidåkningen; hela anledningen till att åka till Club Med La Rosiere vintertid. Här tas hissen till 5:e våningen, dörrarna öppnas just utanför ingången till skiduthyrningen och det enorma förvaringsrummet där mitt rums skåp med alla mina prylar finns – och från det tar jag steget ut i pisten. Just utanför hotellet ligger barnområdet, med rullband i tunnel och små mjuka portar att ta första svängarna runt.
Men, jag tar förstås högersväng istället för barnens vänster och befinner mig i systemet; La Rosiere. Ski in ski out till 100% ser ut såhär;
Hotellet ligger på 1850 meters höjd vilket i princip motsvarar basstation – för bara några svängar senare är jag i den nedersta liften. Hyfsat snösäkert, med andra ord, även om vi den helg när november just blivit december som jag är där haft tur med en nylig dump för än är det för tidigt på säsongen för att nå de 4-6 meter som vintrarna brukar bjuda på i La Rosiere. Topparna som systemet bjuder på ligger något lägre än de maffiga bergstopparna som omger, men närmare 3000 räcker gott och väl för att få långa, böljande åk i fina pister – eller lätt offpist mellan dem. Min duktiga instruktör Charlene tar med mig på båda varianterna.
En annan fördel med La Rosiere som skidsystem är att det sträcker sig över flera dalar. ”Där”, pekar Charlene, ”är det norrläge så det är här på den här sidan, och den där borta på andra sidan kammen – vi njuter mer sol”, fortsätter hon – ”men där på baksidan kan ju också snön hållas kall länge så beroende på väder kan det förstås vara där det är bäst”.
Den kombinationen är ju givetvis fantastisk. Från soldränkt till en lång säsong med snö fram till slutet april och möjlighet att lätt variera utifrån vädrets dagsform – grattis La Rosiere!
Charlene pekar också ut var man ska åka för att nå Italien. La Rosiere hänger nämligen ihop med italienska skidområdet La Thuile. Via några toppar och en halvtimmes kvalitativ åkning och man befinner sig på den italienska sidan och kan få fin åkning i något mer utmanade pister än det blå som är mer signifikant för La Rosiere, och en pizza till lunch som variation till de franska ostarna. Varför välja antingen eller när man kan få både och?
La Rosiere ihop med La Thuile ger hela 160 kilometer pist från blått till svart på skalan – och gott om möjligheter till liftburen offpiståkning. Säkert och bra med instruktörerna från Club Med i sällskap. Vill man ha ännu mer orörda fält och tuffare, mer svårtillgängliga toppar erbjuder den italienska sidan till skillnad från den franska möjlighet till helikoperlyft.
Vi höll oss mest i området kring La Rosiere – men jag har förstått från många håll att området i sig klassas som en pärla med både hög kvalitet och korta liftköer. Att åka tillbaka med familjen är en dröm!
Jag och Henke har alltid sagt att vi åker till Alperna och bjuder barnen på högre berg och mer åkning än det som Åre har att erbjuda den dag då de orkar längre än oss och tjatar om att få stanna kvar i backarna när vi redan börjat snegla mot after skin – eller i Club Med La Rosieres fall mot ett glas mousserande och en oemotståndlig snack bar med snittar och delikatesser – och att vi tills dess åker själva för att faktiskt helt kunna nyttja dagarna de bästa förutsättningar som går att finna. Innan dess behöver de inte mer, helt enkelt – har vi tänkt.
Men i La Rosiere och på Club Med behöver det inte vara riktigt så. Deras skidskola är något helt annat; här talar vi barnklubb (från 4 månader till 17 år) lika extra allt som hotellet i sig.
För de franska och engelska besökare jag pratar med så är denna en stark anledning till att välja Club Med. ”Ni i Sverige åker på lite annorlunda skidsemestrar, har jag förstått”, sa de och berättade om hur de gladeligen lämnar barnen på av alla mäkta uppskattade barnklubben på morgonen och låter dem ha mer eller mindre heldagar där. Skidor åker de ihop när barnen är färdiglärda, tolkade jag. Utan omsvep berättar de också att de gärna njuter sina vuxna dagar i pisten och runtomkring, och slipper allt meck som skidsemester med barn innebär. Orka vara den som konstant hanterar tappade handskar och klämmande pjäxor? liksom. Som en av dem sa.
Där är inte vi svenskar… väl? Är det en kulturfråga eller så vi verkligen vill ha det?
Jag tänker både och, faktiskt. Igen. Inte antingen eller. Det finns en win win i det, och med det sagt; ett ställe som Club Med kan vara det bästa att åka till med yngre barn. Kan barnen engelska? Well; ännu bättre. Det går att välja hur många timmar de ska hänga på barnklubben. Med skidor på, som klassisk skidskola, eller mer. Eller så går det att som hemma; få kvalitativa dagar ihop i pisten, och också utanför skidtiden – allt med enkelhet och kvalitet.
Resa till Club Med La Rosiere
Flera flygplatser ligger nära La Rosiere; Chambéry (2,15) Grenoble (2,40) Lyon Saint Exupéry (2,45) Geneve (2,50)
Det var en klart drömmig säsongspremiär – det var det. Franska alper och Club Med – jotack, gärna mer av båda!
Stort tack till Club Med för att jag fick hänga med och testa sproilans nya Club Med La Rosiere. Det var a pleasure!