Idag saknade jag nästan ord till rubrik, jag är helt nollställd i skallen. Har bara fokus på en sak. Men mollipect är kanske ett lämpligt ord…
Här hostades det järnet inatt kan jag meddela, ömsom från Stellas rum, ömsom från Max. Om det här var vår första prövning så klarade vi den inte särskilt bra (för vi blev irriterade och uppgivna). Men det var kanske just det, att vi är så inne på jobbiga situationer osv under resan och hur vi ska hantera dem, så vi hade inte alls någon plan eller energi alls för att bemöta en av våra tuffaste nätter hemma såhär just innan.
Stella har ju pendlat mellan lite småhängig/småförkyld och pigg den senaste veckan, medans Max började snora först igår natt. Men inatt var det värre för dem båda och även om Stella inte vaknade av sin hosta så vaknade vi.
Fast vaknade för tidigt gjorde hon, av Max vid 06.15. Han hade då varit vaken sedan 4. Velat somna om men inte kunnat pga hosta/snörvel. Vi var inte förberedda heller så han låg i vår säng och störde oss båda. Annars brukar vi se till att en får sova och den andra söver om (eller biter i det sura med en snurrande kille bredvid). Korkat av oss.
Nåväl.
Stella fick således givetvis vara hemma såhär sin sista dag på förskolan. Trist avslutning.
Vi tog med dem till läkare för att utesluta bakterier, och mycket riktigt var det bara virusinfektion och hostmedicinen Mollipect utskriven. Skönt att veta, nu gäller det bara att lyckas få i den stora denna vätska… Tips någon?!
Trots två hemmabarn har vi nu lyckats göra i det närmaste klart hemma. Allt utom några delar av handbagaget är packat, väskorna är stängda, i princip allt inför utflytt är klart. Stellas rum – som vi kommer stänga – är FULLT. Minst sagt.
För övrigt så lämnade jag familjen hemma imorse och gick till kyrkis utan dem en sväng. Jag behövde mina sista minuter med världens bästa kajenmammor. Grymma vänner.
Det var många kramar och så himla overkligt att jag inte kommer träffa dem på flera månader. Jag önskar att jag kunde smuggla med dem i packningen varenda en!