Jag hade inte riktigt tid att vara nostalgisk just på ettårsdagen i år. Det där med att det nu var exakt ett år sedan, har du redan varit hos oss så länge nu, är du inte längre en bebis nu, vad kärleken bara blir större för varje dag – och allt sånt.
Men jag känner inte att det behövs. För jag tittar varje dag på Max och tänker att han är perfekt. Att han är så rätt i vår familj, att vår familj är så fullkomlig nu.
Ett år, älskade unge.
En glad bebis, som skrattar med hela kroppen, som kramas och pussas men är självständig och vill ha sin distans på samma gång, som tycker om sin storasyster men också redan retas och ibland blir svartsjuk när hon sitter hos mig.
Ganska tystlåten är han, leker i sin egen värld tills han har något att säga. Dä, titta, dada, mamma. Och Nä! Han gillar Nä. Har en bestämd vilja och blir väldigt arg när han inte får som han vill. 🙂
Vinkar, visar hur stor han är och hur arg han kan bli och ni vet, såna där bebis-konster. 😉
Klättra är det bästa, på allt, stark och smidig. Fast han är ändå rätt lugn och försiktig, och han har lärt sig ”backa”, både ordet och innebörden vilket är användbart. Kryper i raketfart gör han, går med stöd (helst två händer, ibland en). Gillar att skjuta saker framför sig (typ bilar), att kasta saker (tyvärr inte bara bollar), att äta (sånt som smakar. Kycklingspett med curry? Helt äpple? Inga problem), att dricka ur sugrör (perfekt här, och med detta barn kan ingen nolltolerans mot socker anammas direkt och att han älskar juice är väldigt bra här och blir ju ändå annorlunda hemma igen) och sin napp. Bland annat. Han är en livsnjutare och han finner sig lätt i situationer, trygg. Social, har inga problem med nya människor utan gillar både barn och vuxna och hoppar glatt mellan knän och famnar. Även om mammas är bäst.
För mammig är han, väldigt. När han hänger i mitt ben (allt som oftast) och jag säger nåt i stil med ”nämen är det du som är här och sitter fast i mitt ben igen” brukar Stella säga ”men mamma, han tycker ju om dig!”
Och jag älskar honom. Obeskrivligt. Min fina ettåring, ljuvligaste, charmigaste Max.
