Vi landade på Arlanda strax före 18, vilket var väldigt bra – för det betydde ju att jag hann hem innan barnen la sig, tjoho!
Jag summerar konferensen lite kort med energigivande diskussioner, underbara kollegor, ljuvligt väder, på tok för lite sömn, fest med ultimata festproffs, och ja. Vad kan man säga? Det är verkligen sjukt roligt att få komma iväg på sådana här resor med jobbet. Vi åker en gång om året på utlandskonferens vilket innebär att detta var min femte konferens (jag har missat en pga att vi bodde i NY då). Jag har inte för det blivit blase, jag inser att det inte är något att ta för givet. Alls. Visserligen är det vanligt förekommande bland andra företag jag känner till väl, och då pratar vi alltså de företag som är som mitt. Inte allt för stora konsultbolag i IT-världen. Utöver dessa rätt nischade spelare är det nog lite mindre vanligt… Och ja, jag har vett att uppskatta det.
Denna helg har gett så otroligt mycket, inte bara jobbmässigt. Det var en skön omväxling, och att komma iväg och få lite sol och ny miljö är fantastiskt för ens energi.
Visserligen var det ju det där med sömnen för jag lär förmodligen vara trött ett bra tag efter denna resa… (och detta trots att jag var långt ifrån sist i säng). Men det är det så värt. Det finns ju helt enkelt så mycket roligt som ska få plats, och så lite tid att få in det på. Där prioriterar jag sömn lägst ändå.
När jag åkte var jag inställd på att ta reda på hur det ser ut i Kos stad egentligen (såhär typ två decennier efter ungdomschartern) men det var bara inatt det fanns tillfälle till det. Jag var mycket entusiastisk och försökte sälja in det där med Stora/Lilla bargatan till kollegorna och fick napp från ett helt gäng – men vi var på en strand och hade fest och efter båtresa och halvlång bussresa hem som såklart sööööövde iallafall mig (trots pågående musiktävling runt omkring) så gick jag som i koma från buss direkt in till säng. Det var ett vääääldigt aktivt val där och då, trots att jag visste att Kos stad låg på mångas agendor. På Facebook såg jag imorse bilder på shotsrace på bargatan och en liten del av mig blev lite irri att jag ändå missade men de allra flesta känslorna i kroppen sjöng halleluja över att jag fått så mycket som 7 timmars sömn.
Så efter frukost blev det beachvolley och solstolshäng i ett par timmar, galet skönt.
Sen var det såklart helt ljuvligt att komma hem till efterlängtade familjen. Att jag ska iväg igen på onsdag känns inte särskilt kul. Det är bara över dagen och bara till vårt grannland, men det innebär ändå en lång dag och framför allt att inte hinna träffa barnen och det är inte kul, alls. Det gör också att jag inte får in egentid – min tid går åt jobb och barn och för H som får dra stort lass då så behöver han såklart sin tid (eller ja, utan-barn-tid) när jag väl är hemma. För mig betyder det ännu mer stress hos kunden de dagar/timmar jag kan vara där, och att det är i det närmaste omöjligt att få till träning. Och det mår jag direkt dåligt av.
Jag är stresstålig, jag är duktig på att finna balans och inte stressa upp mig mentalt men även om jag älskar mitt jobb så vill jag hinna med det, men också tid med barnen och min man, och tid för min träning. Veckor med avsteg från ”normal” vardag ställer till det rätt mycket där känner jag ändå.
Med det ska jag avsluta den här dagen och krypa ner och hoppas på att under sker med min trötthet under natten. Mirakel finns ju… 😉
Båt till en strand, mat och fest under stjärnorna, mysigaste hänget vid elden under en skarp måne.
Beachvolley, strandhäng, stretch vid poolen, grekisk inramning. Fick mersmak på Grekland!
Landad på Arlanda. På återseende om 1,5 dygn!