Jag har varit en följare av Katrin Zytomierskas blogg. Ibland har jag tyckt att hon är patetisk, oftast ser jag igenom och kan tycka att hennes väldigt provokativa stil är rätt underhållande ändå. Och en och annan sanning ploppar upp. LCHF är ingen diet jag kan tänka mig att följa, men några gånger har jag handlat saker från hennes shop. Well, no more. Aldrig mer ska jag läsa hennes blogg, aldrig mer ska jag göra minsta inköp som hon kan tjäna så mycket som ett öre på.
Katrin har så gått över gränsen den här gången. Hon har inte någon som helst känsla för var gränsen går, vilket är en konst om man ska vara någon form av skribent och väcka debatt men samtidigt vara smart, nyanserad och kunna främja just debatten.
Jag brukar inte använda sådana här ord, jag föredrar att vara smartare än så – men Katrin är uppenbarligen helt dum i huvudet.
Det som har hänt är alltså (för den som inte läst, och det är väl lika bra att inte ge henne den statistiken) att hänga ut en tjej som finns på en av många reklamaffischer på SATS. Denna helt normalviktiga tjej som utstrålar träningsglädje och endorfiner – och är en alldeles utmärkt ambassadör för SATS, där vi väl alla vill känna oss välkomna – utmålas av henne som överviktig och en dålig förebild.
Jag tror att det i Katrins bloggpost inte bara målas upp en bild av den mobbare och respektlösa människa hon tydligen är, utan också en bild av hur ätstörningar ser ut. Vilka tankar som målas upp om man har grava sådana.
Ätstörningar och ett osunt ideal som jag – och de allra flesta med mig – jobbar hårt för att inte föra över på våra barn. Kanske till och med jobbar hårt för att själva distansera oss emot, trots att man sedan länge lämnat de osäkra åren bakom sig och borde vara betydligt mer självsäker. Det är en så lång väg kvar.
Det patetiska i att denna vuxenmobbare i inlägget efter skriver om barn i utanförskap? Jag orkar inte ens börja.
De få kommentarerna (bland enormt många) som säger att hon ”säger vad alla tänker” – nej, jag vill inte börja där heller. Men jag håller inte med. Alls. KZ’s ideal är inte allas ideal. Det hon anser vackert är inte allas sanning. Inte alla vill ha rutor på magen och avsaknad av kvinnliga former. Det är ett faktum.
Min uppmaning – Ge inte denna kvinna ett enda uns uppmärksamhet länge, inte ett enda klick. Eller gör det för sista gången för att få lite insikt i just detta inlägg, relatera det till dig själv och vem du vill vara, vad som är viktigt för dig.
Och så tar vi det därifrån. Tränar, äter och lever för hälsan och inget annat. Med våra sunda ideal, för vår glädje och vårt välmående – för vår balans. Vi säger så, okej?
