Även igår kväll lyckades vi få Stella att somna i egen säng, och att det var med H sittandes bredvid och Stella åter igen halvsittandes i sängen känns ändå som en seger. Ikväll var det jag som var inne och lekte med Stellas mjukdjur i sängen och preppade kudden full med dem alla. Hon lade sig ned mellan Barba och katten utan protester. Efter några minuter bredvid sängen gick jag ut från en vaken, vällingdrickandes dotter men lämnade dörren öppen. Hon gnällde en halv sekund, men återgick sedan till sin välling.
Några minuter senare somnade hon lugnt.
Hon har vaknat på natten (runt 5) och flyttats över till oss, men vi är helt klart på rätt väg. Att hon avslutar nätterna hos oss får vara okej ett tag. Vi tar en sak i taget, så kommer vi säkert i mål någon gång framöver. Somna i egen säng är ett stort framsteg iallafall, och dessutom sov hon imorse till 8.
Riktigt stort tack för alla tips, bus i sängen och vidbehållna kvällsrutiner verkar vara vinnande strategier!
För övrigt är klockan nu 20 och lugnet råder. H hävdar att han är pigg och ser fram emot Johan Falck som söndagsfilm. Själv undrar jag hur han tänker. Den börjar ju om först en timme. Som det känns nu kommer jag sova då.
Den där jetlaggen alltså… Jag brukar vara väldigt immun mot sviter av sådana, men den här gången sitter kvällströtthet och morgonpigghet i sig. Börjar jag bli gammal? Fast, lite nöjd ska jag vara så länge trenden är sån, att kunna vara vaken hur länge som helst följt av snoozande in i evigheten om morgnarna är inga fantastiska egenskaper, direkt.
Natti natt! 🙂