Idag blev det ett studiebesök i min gamla vardag, då jag fick åka blå linje till centralen, och där byta till grön linje. En fullpackad sådan, där jag inte ens fick plats i det första tåg som kom. Och detta efter att ha tagit passagen mellan blå och övriga. Ångestpassagen.
Jag lovar att folk omkring mig såg ännu tröttare och gråare ut än de jag har sällskap med på min morgon- och kvällsbuss. Betydligt.
Tro mig, denna pendlingsrutt längtar jag inte tillbaka till.
Jag bör nog sluta snegla på radhusen i Nacka i detta nu, för den mer västliga/sydvästliga resesvängen, som dessutom oftast inleds med buss, är oerhört mycket värd för min psykiska hälsa.