Och så var vi hemma i Nacka igen! Huset välkomnade oss på seneftermiddagen på bästa sätt (dvs rent och mysigt utan några problem när vi varit borta, och våra inneboende har lämnat det superfint) och det kändes härligt trots novembermörkret. Ännu bättre efter att vi tänt en brasa. Mysfaktor hög! Är det förresten legitimt att börja pynta trädgården med ljusslingor än? Det kan det väl få vara?
Resan hem gick bra men var rätt utdragen. Vi klev av båten vid 9-snåret i lördags morse men då vi inte skulle flyga ut från Miami förrän efter 17 åkte vi till Miamis flygplats och droppade av våra väskor och tog sedan en shuttle till ett stort köpcentrum, Dolphin mall. Det var nästan lika bra som Sawgrass Mills och ett bra ställe att spendera några sista timmar och få till lite inköp också. Därefter blev det nattflyg till Madrid med Iberia. Jag hade rejält låga förväntningar på Iberia innan men planet var stort och nytt så det funkade. Däremot var det bara Stella som lyckades sova hyfsat, vi andra var mest vakna. Onödigt. I Madrid väntade vi ett par timmar på den stora, fina flygplatsen och sedan väntade fyra timmar till hem till Stockholm med samma bolag men nu med gammalt, trött plan. Då var vi desto tröttare och sov massor trots det tajta benutrymmet, men när vi ikväll lagt barnen i sina sängar i vanlig Sverigetid somnade de utan problem. Så nu håller vi bara tummarna för att vi alla får en hel natts sömn. Vi bör vara hyfsat pigga imorgon nämligen för att den här veckan ska bli som den ”behöver” bli på jobbfront och annat.
För barnen väntar förskola, och jag ska köra hela racet själv i några dagar. Inte så bara med jetlag och enorma mängder tvätt osv och jag bävar lite… Henke då? Jo men han sätter sig på ett plan imorgon bitti igen. Tillbaka över atlanten för en veckas jobb i USA. Tajmingen..? Håhåjaja. Själv kliver jag på en ny tjänst som jag fick intro till innan resan.
Jag försöker hålla mig mentalt förberedd på att bakslag i sömn och hälsa kan komma, men hoppas på att jobb och förskola kommer funka. Och så ser jag fram emot att få lite avlastning av morföräldrarna senare i veckan.
Med det smyckar jag detta inlägg med några bilder vi till skillnad från majoriteten av kryssningsresenärerna inte valde att köpa med oss hem för dyra pengar. Skeppets fotografer fotade friskt, inte minst de kvällar då det var klädsel ”formal” med finklänningar (alltså folk hade verkligen balklänningar) och kostymer. Vi bjöd till och poserade lite på skoj. Aningen mer svenskt, kan man säga.
