Jag skrev ju om att Santorinis största byar kan upplevas hysteriska stundtals, och allra mest så har jag förstått att det är vid solnedgång. Det är förstås inte konstigt med tanke på utsikten över ”calderan”, vulkanen, där solen går ned i vattnet som ett stort rött klot i allra vackraste inramning. Oavsett hysterin i Fira och Oia då så lär det vara en mäktig upplevelse, inte minst från någon lämplig terass och att då betala lite mer än man borde för middagen kan kanske vara okej.
Vi har dock inget behov av att se Santorinis solnedgång från just dessa ställen, då den ses minst lika bra från terassen på vårt hotell. Och ja – jag förstår verkligen varför solnedgångarna i Grekland i allmänhet och Santorini i synnerhet blivit så välkända. De håller världsklass.
Här några bilder från hotellet mellan runt 19.30 då himlen börjar mjukna i varmgult och rosa och 22, då det mörknat i djuprött och vi avslutar kvällen i någon av sofforna med tårna ihop.
Ikväll fick vi sällskap av två barn som kom studsande upp från sina sängar där de inte lyckats (eller snarare inte velat) somna. ”Det här är nog det mysigaste jag varit med om någonsin”, sa Stella från sin plats under poolhandduken. ”Är det en dröm?”, undrade Max. ”Vad lyckligt lottad jag är”, tänkte jag.
