Dutta! ropar Stella varje morgon och kväll. Och några gånger däremellan. Duscha, menar hon, och börjar klä av sig. Hon är inne i värsta duschstimmet, verkligen älskar att duscha. Först kan hon hoppa in med mig och sällskapsduscha en stund, för att stanna kvar medans H duschar och sen ta en kvart för sig själv efteråt.
Eller så låter vi henne stå där inne själv och ha det bra. ”Maaage”, ”Umpa”, ”Beeen”, hör vi henne säga när hon koncentrerat ser till att duscha alla kroppsdelar. Så fruktansvärt söt! Sen vrålar hon till – ”tååååål!” och då vill hon ha assistans med duschtvålen. Gång på gång på gång.
Hon meddelar också om det är varmt (ammt), kallt (kattt) eller bra. Eller om hon är klar – ”kaaaar!”.
Ren är hon iallafall nuförtiden. För det finns ju inte så många anledningar till att neka henne en skön stund under duschens strålar. Vi är snarare glada så länge en sån grej håller i sig. Fast en gång om dagen räcker, försöker vi med varierat resultat övertyga henne om.