Efter tre månader av dagistider har jag nu kommit till punkten när jag uppskattar mina långa eftermiddagar hemma snarare än att jag får ångest över att jag går så tidigt. Det är ju galet bra att börja tidigt (även om Stella aldrig vaknar innan jag går vid 7, så jag får inte mysa nåt med henne på morgonen), ta kortkortkort lunch och kunna gå hem 4 efter en hel arbetsdag.
Idag hämtade jag Stella. Gick hem och gav henne en banan. Sen drog vi iväg med cykeln. Åkte en lång tur längs vattnet (”vatten!”, ”båt!” myste Stella), fortsatte tillbaks mot Trekanten, tog ett varv runt sjön. Stannade till. Hoppade runt på en stor äng med vitsippor och njöt vår, och plockade lite blommor. Knallade ner till sjön och matade fåglarna. Cyklade en sväng till, stannade vid Fruktparken och lekte en bra stund. Sen gick vi in på gallerian en sväng och fikade – jag smoothie och Stella fick en burk mat (och en massa smoothie). Gjorde lite ärenden i några butiker. Sen cyklade vi hemåt igen, lagom nöjda efter några timmar på rull. Tog en skön dusch innan det var läggdags.
Såhär borde varje dag efter jobbet se ut. Då finns liksom inga problem i världen whatsoever. Jag och min tjej. Min lilla fina, fina tjej. Kvalitetstid!
(Hade bara datorn varit stabil hade jag bjudit på lite fina bilder, för storkameran fick följa med. Men nu är den inte det, och det tar bara för lång tid. Kanske en annan gång… Eller kanske inte. :-))