Veckans viktigheter (och några oviktigheter)

Det är bara onsdag idag, vilket känns helt osannolikt när jag tänker på händelser såväl som tankar som hunnit passera. Ibland går det snabbare än annars, alltså!

BRIS lilla stjärna

Jag fick ett så fint bud hem häromdagen, och då menar jag inte bara för att känslan i själva budet var så härligt så jag fick sug att pynta hela hemmet med julbelysning direkt utan fint som i budskapet. Den blå stjärnan kan köpas (här) för att bidra till att hålla BRIS telefoner, chat och mail öppen hela julhelgen – när de (tyvärr) kanske behövs som allra mest, och också för att visa barn som far illa att man står på deras sida. Årets viktigaste julstjärna – köp till julklappsspelet, vettja!

VM i Ryssland

Veckans stora snackis är helt klart det svenska landslagets avancemang till VM i Ryssland 2018. Det känns ju helt bragdmässigt bara det, och det var ett tag sedan vi senast var med. 2006 närmare bestämt, och då var jag och Henke på plats i Tyskland för att se matcher live. Det var så galet coolt, och att åka till Ryssland i sommar vore ju drömmen Inte så realistisk, om jag ska vara krass, men drömma går ju.

Coolt för övrigt att även Danmark kvalificerade sig. Vilken nordisk fotbollsfest!

Bokklubbsarrangemang och underbara föräldrar

Igår värdade jag i bokklubben, som jag fortfarande är med i – även om det finns en tydlig ”före och efter Meja” i mitt bokläsande liksom det gör i det mesta jag pratar om i mitt liv som egentligen kräver lite mer utrymme och/eller energi. Det är många saker som jag säger så om, och allt i livet må vara prioriteringar men att göra prioriteringar för mig själv är svårare nuförtiden, så är det bara. Fast, barnen är bara små en gång och mest har jag ångest över att snart inte ha ett riktigt litet barn hemma längre. Allt jag säger om ”skönt när hon klarar sig lite mer själv” (och syftar till småsaker som självlek och att kunna kommunicera mer) tar jag tillbaka flera gånger om dagen – så fort hon kramas med små knubbiga armar, säger ”min mamma” och visar hur jag är viktigast i världen för henne, säger nya små ord och pratar om sig själv i tredje person och försöker så mycket och ”kan själv” och är allmänt så ljuvlig och rolig som bara 2-åringar kan vara.
Oj, sidospår.

Men jag hade bara hunnit genom halva boken – ”Handbok för städerskor”, en underhållande novellsamling som inte fick mig tillräckligt fast för att prioriteras. Inte värdigt en bokklubbsvärd, men det säger en del om livet (och semestern också, förresten).

Vi hade iallafall en supermysig kväll, som alltid, och jag bjöd på jordärtskockssoppa med parmachips, brietårta med kex, lite tryffelsalami och annat, och jag tänker att boken ändå var något sekundärt (men ska kämpa lite extra med nästa bok; Ett litet liv).

Däremot hade det inte blivit en särskilt fin kväll sett till mysfaktorn hemma om inte mina föräldrar varit på besök. Den här veckan har jag haft en enorm hjälp av dem! Henke har rest och de har fixat mat, hämtat, lämnat och tagit hand om barn, sett till att bilen fått vinterdäck, handlat och ja – vad skulle jag göra utan dem veckor som denna? Så tacksam!

Vinterväder och vinterkläder

Liksom varje år har jag å ena sidan tänkt att jag måste ligga före behovet av varma kläder innan kylan verkligen infinner sig och å andra sidan konstaterat att det inte hände i år heller. För många barn och för många centimetrar har lagts på (och i vissa fall för få), så denna vecka har barnen sett lite hejsansvejsan ut med kreativa och knappt funktionella lösningar i de minusgrader som varit. Overallen (Isbjörn) jag köpte åt Meja på rea i slutet av förra säsongen är för stor för en nollgradig förskolegård (men blir nog bra i ett vintrigt Åre), så åt henne ska snart en lånas in, en jacka åt henne är på väg hem (gick på Pomp de lux som är lika fina som funktionella), termobrallor från HM har inhandlats liksom favoritskorna från Kavat (Yxhult, med blommig ovandel, så fina), en jacka åt Stella levererades idag (jättefin parkas från Didrikson) och själv har jag just fått en helt ljuvlig jacka från mitt outdoor-favoritmärke Norröna (pressutskick). Det är en längre skaljacka i goretex med en dunjacka som sitter fast inuti med blixtlås (Goretex down850 parka) – så den kommer garanterat bli en storfavorit genom hela vintern, från ett konstant slaskigt Stockholm till kyligaste Jämtland. Att den är i skalmodell gör att den kommer funka i princip hela året, och jag är säker att jag kommer använda den enormt mycket – bättre och mer funktionell cykelpendlarjacka kan jag inte tänka mig, och den är grymt snygg verkligen! Outdoor goes urban outdoor… Love it!

Så, med andra ord är vi snart utrustade för att möta riktig vinter, och jag är så redo för en ny årstid. En med kyla, goda soppor, intressanta böcker (nåväl, kanske) och julstjärnor!