Vi har länge kallat den Borlängeveckan, veckan i Stora Höga utanför Stenungsund. Bakgrunden är skämt kring den omtalade ”Stockholmsveckan” på Gotland, och att vi borlängebor skapat vår egen tradition hos vännerna i Stora Höga. Vi vallfärdar dit, umgås på riktigt storfamiljssätt med vänskapsrelationer för oss vuxna liksom för alla barn som numera är i väldigt utspridda åldrar. För ett gäng år sedan kändes det som att jag låg lite efter mina ”hemma-kompisar” vad gäller barn och familj, och att mina barn kommit lite senare och är lite yngre – och då menar jag inte Meja – men egentligen är det inte alls så längre. Familjekonstellationer ändras och utökas, och olika familjer växer ikapp varandra på ett häftigt sätt. Det är inte längre de familjer det kanske började med som allt utgår ifrån, utan de äldsta barnen (numera runt 16 år) har nu väldigt egna liv vars läger, cuper och annat styr agendor och tillgänglighet, och det fylls konstant på med nya stjärnor underifrån – de yngsta barnen i ligan har just fyllt ett.
Grunden är densamma. Tjejgänget hemifrån, varav några samlats på Annas härliga kvällssols-hylla här.
Och vilken vecka det varit – den som för oss som vanligt pågått runt 3 dygn. Det går knappt att fatta att västkusten (liksom stora delar av Sverige i stort) bjudit på grader runt 30, och ett varmt hav som fått doppen att kännas mer som hopp ner i vatten i Kroatien än på ett i normala fall kylslaget västkusten. Vi har behövt lämna filtarna på klippan och gå ut på bryggan för att svalka oss titt som tätt, doppen har varit mer än behagliga, och vi har legat i länge.
Men, parentes här, så är ju västkusten alltid västkusten… och en elak rackare som den nedan – brutalt stor verkligen! – kan möjligen få mig att längta lite även efter älskade insjöar…
Och så har barnen krabbfiskat förstås. Max och V slog rekord och drog upp 121 stycken en dag – det blev inget dåligt krabbrace av det, direkt….
Vi har förstås käkat gott och haft grymt mysiga kvällar på altanen också – men det tycks jag helt ha missat att fota? eller helt enkelt struntat i, och så har vi morgonpromenerat och eftermiddagstränat lite också. Alla delar måste få sitt – kropp, själ och sinne. Det har det fått under våra dagar i Stora Höga.
Så, med vackra vyer, orimlig Sverigevärme och härliga stunder med vänner för stora och små är vi nu beredda att bege oss en timme norrut – mot Bohuslän och Grebbestad.