Stella förstod allvaret eller något, eller så har helt enkelt bara bara fått sina föräldrars resgen, för hon var hur grym som helst under hela resan.
Vi fick (tyvärr) checka in vagnen, men fick en lånesulky, vilket var hur skönt som helst på Arlanda. I denna sov hon gott en halvtimme tills precis innan vi skulle boarda – så det var en glad och pigg tjej jag hade i knät hela flygresan. Jag hade med några av hennes favoritleksaker, men det var såklart våtservettspaketet och ramlösaflaskan som underhöll mest. Under uppstigningen drack hon glatt ur en nappflaska med vatten, och verkade helt oberörd av trycket. Under nedstigningen grät hon till lite, men det kan också ha varit för att hon var trött och för att hon inte fick leka med grannens jacka. Iallafall så ammade hon efter en stund och blev nöjd igen. Så det var verkligen inga problem på flygresan alls. Ja, förutom när jag skulle ge henne nässpray förstås.
Sen var det ju orosmoment nummer två – skulle vagnen klara bagageplockarans bryska hantering? Svaret på det är tyvärr ett stort fett NEJ. Vagnen som var inplastad kom i uppriven plastsäck och förutom att de två delarna (chassi och sittdel) nu låg helt isär så låg det också ett 5-tal trasiga små plastmojänger i plastsäcken. Fästena till bägge framhjulen var avslagna. Aaaarrrrggggh!!! Det gick att sätta på hjulen, men de lossnar om man lyfter på vagnen. Lite tejp får funka under helgen, men det är ju ändå lite jobbigt med allt meck som kommer att följa… Oh well.
Vi kom iallafall på plats i London, och det känns hur kul som helst att äntligen vara lite på vift igen, även om det inte är så jättelångt från Sverige. 🙂