Så rullade vi för några dagar sedan in på gården i Dalarna, och det tog inte många minuter innan vi alla gick in i en helt annan form av lugn. Känslan på släktgården och i de omgivande dalamiljöerna tar över hela mitt väsen, och det känns om jag får säga det som att det påverkar även barnen mer än bara på ytan. Här händer sommaren, grundandet och välmåendet. För mig återhämtningen, för dem nostalgi de inte kan sätta ord på och nya nygamla upplevelser. Livet.
Det var här jag förra året insåg att jag behövde göra en jobbförändring. Jag behövde ta ett jobbsamtal, ”kan vi ta det på måndag?” sa hen – samma dag som jag skulle komma fram till gården, och varje cell i min kropp kände att hen, och jobbet, inte fick komma dit. Inte in på min gård, inte in i min frizon. Reaktionen var rent fysisk. Också.
Så ska det inte behöva kännas. Det blev så tydligt för mig då att jag behövde en förändring. För första gången formulerade jag riktiga tankar om att istället starta eget och styra mina jobbsvängningar mer själv, och under tid vid sjön och under långa promenader bestämde jag mig. Det tog några turer till och både händelser och insikter efter det – väl hemma i Stockholm och åter på jobbet igen – men grunden lades just här för ett år sedan. Att det var så förvånar mig inte ett dugg.
I år anlände jag mitt dalaparadis i ett helt annat mentalt läge. Kanske är jag för alltid mer känslig för allt för mycket brus i hjärnan och kanske är det också därför jag skrev om bisvärmen i ett inlägg för några dagar sedan, men jag känner mig så mycket mer lugn på alla sätt och vis i år så att det ens inte går att sätta ord på. Jag har varit egenföretagare i mer än ett halvår, har en väldigt vettig jobbpress numera och i bagaget har jag en konstant sömnbacklogg men en grundläggande stabil känsla. Återhämtad. I år kan jag fokusera på fullt normal återhämtning och lugn, sådan som alla semesterfirare söker.
Inatt sov jag över 10 och en halv timme. 10,41! Jag tror inte det hänt på flera år. Mina sömnstaplar på min Apple watch är gröna mer än varannan natt här, och så har det inte varit sedan jag började mäta min sömn för närmare 2 år sedan. Innan dess hade vi bebis och innan dess… Alltså. Ni fattar. Jag börjar närma mig ett ställe där jag inte varit på många, många år. Det är ett bra ställe, garanterat.
Så, ja. Det är lugnet som råder hemma i Dalarna. För alltid hemma. Vi badar och chillar, rör oss och är helt stilla, fikar och äter, dricker en kaffe till och bara är. Och det är ljuvligt.
Semester från semestern – mot Fryksås Hotell & Gestgifveri
För att toppa vilan lite extra så ska vi faktiskt iväg en natt nu också, bara jag och Henke. En semester från semestern, kan man säga. Vi har lämnat barnen kvar i sitt sommarparadis och ger oss iväg till Orsa för att testa Countryside Hotels-stället Fryksås Hotell & Gestgifveri. Där ska vi ha det precis hur lugnt och skönt som helst i den där dalamiljön jag älskar, med fäbodar och gärdesgårdar, och vi tänkte toppa det med aktivitet också. På biltaket är våra mountainbikes lastade och vi tror att Orsa Grönklitts längdspår fungerar bra som mtb-spår den här årstiden. Ni kommer förstås få höra mer om det!
