På tåget. 16.00. Jobbig läggning ikväll eller tåg-ro är valen jag har…
Lillfröken somnade nämligen i bilen på väg till stationen. Till min stora lycka – hon hade ett par ordentliga sammanbrott just innan så det var tydligt att utebliven middagssömn två dagar i rad blivit för mycket. Jag blir alltid så självkritisk när det blir sådär… Jag VET ju liksom vad hon behöver och när, och då blir det inga bryt och allt blir lättare och roligare… Och det där ruggigt instabila som leder till sammanbrott känns nästan son barnmisshandel ibland. Jag tycker mest synd om henne, fatktiskt. Menmen.
Så nu är valet enkelt. Hon får sova i sköna tåg-gunget i en timme till eller nåt och jag tar fram en bok och njuter…