Alexandra Pascalidou har skrivit en läsvärd krönika om detta – läs den här.
Det där stämmer så väl, och är helt klart läsning att inspireras av.
I min omgivning finns såklart båda sorter, och en sak som slår mig ibland är hur ens energi aldrig ”stjäls” av de som är optimister. De motsatta kan jag ibland, på ett helt annat sätt, ibland inte riktigt orka med att umgås med..l Vet ni? Alltså inte ofta, men ibland orkar man bara inte liksom.. och det är oftast personer som faller inom kategori 2.
Jo. Så är det. För mig. Hur mycket jag än tycker om personer och har vänner i båda kategorierna, och tycker om dem alla. Fast undrar om inte de i optimism-kategorin är väldigt överrepresenterade ändå i min vänskapskrets…