År 2000 tog jag studieuppehåll en termin, för att världen lockade framför att strävsamt göra gymnasium följt av universitet och ut i vuxenlivet klart slut. Om det var länderna i sig som fick mig att älska dem så mycket, eller hela situationen i sig – förverkligandet, frigörelsen, friheten, alltet – vet jag inte, men de har en speciell plats i mitt hjärta; Thailand, Malaysia, Indonesien, Vietnam, Laos. Thailand var avstampet där det började, där mellanlandningen inför varje ny fas av långresan skedde och det där avslutet med ”njutning och återhämtning” (ja det kändes lite så) inför hemresan hände. Veckor till månader och jag var så fast. Och så fortsatte det så. Tillbaka ungefär varje år, och gärna länge. Jag minns inte åren och gångerna men det känns som att jag gjorde Thailand till så mycket mer än ett resmål. Omfamnade, gjorde till… ja hade jag inte avskytt ordet ”mitt” i destinationssammanhang hade jag använt det ordet. Bangkok, Koh Phangan, Chang Mai, Koh Samui, Koh Thao, Koh Phi Phi, Krabi, Koh Mook, Railay Beach, Koh Lipe, Koh Bulon, Koh Kho Khao, Bang Tao, Koh Lanta, on and on and on. Första längre resmålet med barn, åh den känslan!, och en nästa gång som tvåbarnsförälder.
Och sen…. inte?
Från början varierade vi med andra resmål mellan varje Thailands-resa, för att sedan åter åka tillbaka till Thailand. Varje resmål tycks jämföras med Thailand? Få lyckas slå. Ärligt talat – inget lyckas slå. Men variation av resmål blev till rakt av andra resmål från en gång till annan, och så är jag här; 2023 och har inte varit i Thailand sedan 2012.
Som jag har längtat.
Ja, nu är jag här. Fredag morgon den 27 januari klev jag ut från Phukets flygplats med det av mina tre barn som inte varit i Thailand tidigare – den dotter som ännu inte fanns senast jag var här – och slogs emot av den välbekanta värmen och känslan. Bara snäppet modernare – det borde jag ha förstått. En av de första känslorna jag har är att det utvecklat sig exakt de där 10 år som gått. Förstås. Men – i övrigt är det sig likt.
En timmes taxiresa senare anlände vi Khao Lak, som är ett område jag tidigare bara passerat. Denna gång lockade en barnvänlig strand, schysst boende och en del kommers; att det händer något runtomkring. Det, och den korta biten från flyget, för vi snor åt oss semestertid mitt i termin och det gör tiden begränsad. Det är också anledningen att bara ett av barnen är med. Meja går i första klass och det känns okej med ledighet mitt i. Den känslan har jag inte för barnen som är äldre. Jag vet att mina tre barn får allt rättvist utslaget över tid, och tycker inte det känns konstigt att åka med bara henne. Så, med det sagt så är denna resa ett omfamnande av tiden med min 7-åring. Stoppa tiden! tänker jag ofta med denna minsting, och vet att minnena från den här resan kommer att vara från exakt när Meja var 7 år, tänk vad underbar – och så underbart att få uppleva Thailand tillsammans med henne och på nytt genom henne. Priceless.
Vi har med oss vänner också, sällskap för stor och liten. En tjejresa om 4, lyxens lyx.
Så Thailand. När min man bestämde sig för att förverkliga en av sina absoluta drömresor (skidor i Kanada) lyssnade jag inåt och svaret på frågan; ”och vad vill jag helst av allt göra för mig själv?” blev just det. Thailand.
Jag är så lycklig att vara här!
Det är modernare i dagens Thailand, och är jag en resortmänniska nu? Det är fint här, på hotell La Flora i Khao lak, men i mig så är det nog egentligen en backpackersjäl jag är. Eller, iallafall en flashpacker. Genuinare, småskaligare, närmare. Så, barnen njuter av hotellet med alla faciliteter och jag och min fina vän Jenni gillar snyggt och rymligt rum, bra gym och absolut en trevlig pool med bästa strandläge…
Men av det vi hittills hunnit med, trots klart påtaglig men högst överkomlig slitenhet från resan (som gick med Thai via Bangkok), så har bäst absolut varit att hänga på en otroligt lugn White sand Beach / Coconut Beach, äta lunch med sand mellan tårna och få massage – för Meja livets första, liggandes bredvid mig i en bambuhydda – med mjuk varm vind smekandes huden och havet brusandes bredvid. Att gå längs gator där livet händer mellan kryssande turister, och känna bruset på områdets intensiva nattmarknad. Att möta fiskaren som fått upp dagens fångst, och att minsta lilla haket ”såklart har en taxi, det löser vi” och åka i en Mitsubishi från jag tippar 60-tal.
Mitt Thailand, du finns!
Vi njuter på, och jag är så så glad att vara här. I Thailand, med Meja och våra vänner – njuta i nuet och skapa minnen tillsammans.