Vi begav oss till Romme idag. Fick en släng av supermamma-känsla när jag lyckades få iväg mig själv och båda barnen inklusive skidutrustning åt mig själv och Stella, utan gnäll eller nåt. Och alla hade bra kläder på sig osv osv osv. Inte så lite det inte. 😉
Sen mötte pappa upp där och förlängde sin lunch lite, för annars hade nog inte kvaliteten blivit så värst bra. En tvåmånaders och en 2½-åring i backen är lite väl overkill.
Jag och Stella körde lite skidor i barnbacken först. Det gick väl lite sådär. Hon kämpade på bra först och var vid gott mod. Upp på bandet körde vi, och nedför körde hon superbra och betydligt stabilare än japanerna som var bredvid henne.
Men… 1½ åk blev det, sen var det ”Jag vill inte åka meja! Jag vill ha hambuuujaje!” som gällde. Så, så fick det bli. Man får vara glad för det lilla.
Efter hamburgaren som slukades hel (så hon var nog faktiskt hungrig när vi började åka, attans) så åkte vi pulka istället. Sen lekte Stella järnet med Nils och Annie. Hur kul som helst!
De är så snälla mot henne, världens bästa Annie och Nils!
Själv fick jag tid till ett åk, vilket var hur nice som helst! Som sagt, man får vara glad för det lilla… hur sugen jag än var på fler åk och kanske än mer på en sväng i toppstugan med gulaschsoppa och en öl. 🙂
En riktigt härlig sportlovsdag fick avsluta vårt sportlov och min vecka som ensamstående mor. Nu har H kommit och vi är alla väldigt glada över det.