När vi var i Turkiet så såg vi på vissa ställen väktare med k-pist. Det måste Arvid lagt märke till och funderat på, för en dag när de gick till vårt rum och vi inte var där så sa min mamma "Undrar vart de har tagit vägen då". Då svarade Arvid "Det kanske kom någon och sköt dem". Usch… så roligt men så hemskt på samma gång!
Lite barnfunderingar bjöd han också på. "Pappa, när jag blir stor, då ska ju jag också ha barn". "Ja", svarade min bror. "Ja, alltså, om jag hittar några förstås", fortsatte Arvid. Ah. Och än en gång så smälter hjärtat över den lille, underbara, filosofen.
En kusin att se upp till!
