Kanske är det för att Stella numera kan säga Mamma hon är så glad så hon har börjat klappa händerna? 😉
Man vet ju inte… Men dessa två färdigheter har iallafall dykt upp de senaste dagarna. Inte en dag för tidigt! Gällande Mamma så är orden fortfarande mest härmningar, någon supermedvetenhet gällande vad som sägs om vad finns inte (mer än möjligtvis i våra något subjektiva ögon någon gång då och då, haha). Inte är hon särskilt generös med ordet mamma heller, hon tycker att det roligaste är att prata en massa annat blaj, typ blatoj-ejlll-ejjjejejj-ejeoaoao-aoamaou-mmaj. Hela haranger… och DaDaDa-tiden är helt klart förbi.
Gällande handklappningen är jag glad att inte gåstolsfallet för ett par veckor sedan gav några bestående men. Och söt är hon, när hon klappar!