Jag minns såväl när jag först insåg det själv. Att jag fastnat för resande på riktigt. Att jag alltid skulle älska det, och fick en viss känsla av resandet. Jag minns också när någon för första gången på riktigt sa det till mig. ”You have been bitten by the [travel] bug!”.
När jag gick på gymnasiet började jag drömma om en långresa direkt efter studenten. Jag jobbade extra på Intersport, jag sparade pengar och hade siktet inställt. Asienluff var planen, och jag bestämde mig att lägga det där med universitetsstudier på is ett år, trots att jag gick ut med riktigt bra betyg och att vidare studier var givet. Mitt planerade resesällskap drog sig ur och det blev extrajobb på Intersport ett år istället. Sedan började jag plugga, och asienresan verkade avlägsen.
En kväll ett år senare satt jag i Stockholm där jag sommarjobbade och filosoferade – och bestämde mig. Resan skulle bli av! Jag ringde mina föräldrar som befann sig på en segelbåt på Östersjön och meddelade övertygat att jag kommit till en insikt. ”Berätta inte nu”, sa mamma, som anade vart det skulle barka. Hon ville ha fast land under fötterna när jag berättade. Så när de var i land några dagar senare meddelade jag att Asienresan skulle bli av. Genom studieuppehåll, och själv utan resesällskap. Att det inte var en diskussion var nog tydligt, men helt populärt var det förstås inte. ”Jag vet hur det känns”, försökte jag, för att avbrytas av min mamma som sa att ”det vet du inte alls förrän du själv har en 21-årig dotter som säger att hon ska åka själv till Asien i ett halvår”. Nu kan jag förstå vad hon menade.
Men jag åkte, och det var det bästa jag gjort. Jag växte som människa varenda dag den där resan.
Året därpå var jag fortfarande inte mätt, snarare tvärtom. Så jag gav utlandsstudier chansen min näst sista universitetstermin. Jag hade träffat Henke – ja min man och pappan till mina barn ni vet – en månad innan jag ansökte och var väldigt kär när det blev klart. Jag hade blivit antagen till en termin i Melbourne, Australien.
Och så kom jag till denna häftiga storstad på andra sidan jordklotet, staden med natur och upplevelser runt hörnet, och gjorde mitt bästa att kombinera studier med upplevelser. Det var ofta inte så lite motsägelsefullt och min frustration över det var stundtals ganska stor. Mina pluggkompisar var ofta lyriska över våra upplevelser och jag med – men ännu mer frustrerad över att jag inte skulle fortsätta att bara åka, åka och åka när söndagskvällen närmade sig på en campingplats någonstans.
Och där sa han det. Någon okänd kille som bodde i samma dorm som oss någonstans längs Great Ocean Road som vi pratade med en kväll. Förstår du inte din frustration? sa han och tittade intensivt på mig. ”You have been bitten by the bug, girl.”.
Vang Vieng, Laos, 2000.
Ja, det hände i Asien år 2000 och den bet sig fast. Sedan dess har suget aldrig sinat.