Har länge sagt att jag inte känner mig sådär trött som man kan tro att en småbarnsförälder är. Förrän nu. Nu sover ju Stella äntligen bra och långa nätter – men istället är det jag själv som har svårt att komma till ro.
Även om jag lägger mig i tid har jag svårt att somna, så jag ligger ofta vaken till långt in på småtimmarna – och somnar lagom tills det är dags för första matomgången.
Efter två intensiva helger i rad – förra helgen med sena kompismiddagar både fredag och lördag – och nu två dagar med mina hemmakompisar på besök – börjar nu sömnbristen ta ut sin rätt.
Så, efter att nu ha legat med öronproppar i och med Stella hos sin pappa i annat rum för att sova, så kan jag konstatera att jag är sämst att sova! Inte en ynka minut har jag fått ihop under den här timmen trots dessa fantastiska förutsättningar.
Oh well. Jag går nog upp och poppar lite popcorn och umgås med mina vänner istället.