Jag möttes igår på centralen av en fin man och en glad dotter. Så härligt! När vi sen kom hem kunde jag inte lämna över Stella till Henke, då började hon gråta. Så hon har nog saknat mig på riktigt, och ville inte att jag skulle åka igen.
Sen har det ju såklart inget med H att göra, de hade haft hur mysigt som helst, och allt hade gått toppen. Jag fick också lägga ned henne på sin filt utan problem, och Henke kunde plocka upp henne därifrån, men direkt från mig till honom gick rakt inte, för då blev det krokodiltårarna. Lite lustigt…
Stella hade under hela tiden varit hur glad som helst, och varit jätteduktig att ta flaskan. För första gången så var det inte "få lite mjölk i munnen och måste svälja" utan hon hade verkligen ätit aktivt, och på kort tid tömt flaskan. Så det var som vi trodde, att bara hon blev tillräckligt hungrig i kombination med att jag inte fanns till hands alls (förstod hon det?) så var det inga problem. Även på natten hade det varit lugnt, hon hade vaknat en gång vid 4, ätit snabbt och somnat om.
Även inatt fick Stella flaska, då vi kom hem lite sent från en middag. Då gick det också hur bra som helst, trots att jag var bredvid.
Vilket genombrott, och en väldigt viktig helg för oss alla tre, dock på lite olika sätt…