9 månader i vardera riktning

Ja, 9 månader upp och 9 månader ner menar jag med det. Jag har läst någonstans att lika länge som man är gravid, lika lång tid ska man räkna med att det tar innan man är tillbaka vid sin gamla form igen. Inte kortare, men heller inte mycket längre. Ett lagom riktmärke sådär!

Jag gick upp 15 kg med Stella, och efter 6 veckor var bara 2 av dessa kvar. Det har ju dock varit med mindre träning än tidigare, så kroppsformen har inte varit nära för det. Under tiden man ammar ska man inte banta, utan intaget måste vara högre än vanligt. Så det var väl en anledning till att resten inte försvann av sig självt… Likaså tillät jag mig själv att fika varenda dag. Och det var SÅ värt det under den här tiden! För första gången i hela mitt liv kunde jag helt slappna av kring mat- och vikthets, och bara tillåta mig att vara och att njuta av tillvaron. Jag har allt annat än en förbränning som tillåter det i vanliga fall. Det var verkligen helt underbart att kunna slappna av på den här fronten en period, och det för första gången i mitt liv!

Men sen kom Stellas 7-månaders dag. Då hade jag 4 kg kvar. Konstigt va 😉 
Då tänkte jag på 9-månaders riktmärket, och började ta tag i levernet igen ordentligt. Slut på fika varje dag, ökad intensitet på träningen och åter till mitt gamla sätt att leva med eftertänksamhet och prioriteringar på intagsfronten. Så en vecka före 9-månadersdagen nådde jag startvikten, och kände mig glad över det. Samtidigt är inte kämpandet slut för det – det fungerar tyvärr inte så för mig….

Sen ändrar man kroppsform lite när man får barn, och för egen del har jag mätt några pluscentrimetrar runt höften mm. Men det är nog sånt man får ta! Jag tänker kämpa på lite mer, för inskrivningsvikt var egentligen kanske 2-3 kg plus från min absoluta trivselvikt, men jag är iallafall glad och nöjd att jag tog sikte på 9-månadersgränsen och kämpade mot den.