Stella är ju duktig när jag går. Vinkar glatt osv. Men jag tror att det är ett spel för galleriet, jag.
För runt en halvtimme innan jag ska ge mig av på morgonen så blir hon som förbytt. Charm och mys byts ut mot gnäll eller till och med illvrål så fort jag gör något med ett avstånd från henne på mer än en halv centimeter. Hon är 15 månader men vill bli buren. Vill hänga runt min hals när jag borstar håret (men VÅGA inte släppa taget från min midja och sätta mig halvt på arbetsbänken, för då vrålar jag!). Sitta fastklamrad vid min midja när jag packar väskan. Hänga på min rygg när jag sminkar mig. Osv osv osv.
Behöver jag säga att det är lite smådrygt?
Jag föredrar den här synen.